… där vi bor…

Mysigt.

Det är inte helt självklart att vi får så mycket snö. Men nu så. Och även om det inte är vare sig lockande eller kul att skotta snö i arla morgonstund, eller att komma försent till jobbet på grund av köer som inte går att beskriva, så är det vackert ute nu. Så vackert att jag inte kan sluta titta på träd och buskar där varje gren tyngs ned av flera centimeter snö.

Mitt bland inställda tåg, försenade bussar och köande bilar känner jag mig glad och lite pigg fast vintertröttheten annars är extremt påtaglig.

Glad blir jag också när lilla H hittar en pinne på marken och skriver på den snötäckta flotten: