När man är enda barnet…
 
… på fritids…
Efter fem veckors ledighet.
 
Då kan det kännas konstigt.
Tur då att denna någon har världens bästa pedagoger.
Pedagoger som aldrig tröttnar på att hitta på nya saker.
Pedagoger som också förstår betydelsen av att vila lite om man behöver.
 
En av dessa finfina pedagoger är Johanna.
Just det. Den Johanna. Hedvigs Johanna. Hedvigs stora kompis.
Lyx.
 
Imorgon ska de på utflykt.
De två. Till en lekplats i en annan stad.
Till en lekplats Hedvig ser storheten i, men kanske inte riktigt vi andra.
 
Vi gör matsäck.
Den vanliga med pasta penne, köttbullar, körsbärstomater, isbergssallad, gurka, majs och ketchup i en burk bredvid. Så där så att man kan dutta på sin ketchup själv efter behag. Eller för den delen doppa gaffeln djupt i burken för varje tugga man ska stoppa in i munnen.
 
Så kommer vi till chokladbollen. Den obligatoriska.
Pratar vi delicatoboll blir det en, pratar vi hemgjorda små kan man få två.
Hon ville ha hemgjorda. Den här gången. Det är inte alltid så.
 
 
– Ja´ vill gärna bjuda Johanna också!
Gör en burk till mej å´ en till Johanna.
Med tejp å´ namn å´ hjärta på mamma.
Tack.
 
 
 
Så klart jag gör…
 
 
 
… så klart två fina tjejer ska ha tejp mend namn och hjärta på…