Det där med att…

 

… hitta sitt leende…

Varje dag.

 

Det hörde jag om på en föreläsning häromkvällen.

Att det är viktigt att hitta sitt leende varje dag. Helst på morgonen. Hur du startar din dag präglar din dag. Din sinnesstämning under dagen.Positiv sinnesstämning ger i sin tur ringar på vattnet. För visst blir man glad av glada människor. 

Emellanåt orkar jag inte ta till mig alla må-bra-i-själen-tips som tycks florera överallt. Det är inte så att jag är deprimerad, eller ens nedstämd. Tvärtom, jag är en ganska glad människa som har nära till skratt. Mer är jag en orolig själv. En grubblande. Jag dippar vissa dagar. Definitivt och absolut. Men inte till hundra procent.

Det är svårt att hinna känna efter i vardagen.
Den rullar på. Nej förresten, den rusar på. Det ogillar jag. Bara man själv kan bryta ekorrhjulet, ingen annan. Det är svårt men det går. Kan andra, kan jag brukar jag tänka om det mesta även om jag tycks vara rustad med hyfsat dålig självkänsla sedan barnsben. Men även jag kan mer än vad jag tror.

Så hörde jag det där då, om vikten av hitta sitt leende. Sitt eget. Varje dag. Helst flera. Varje dag. Det är inte svårt alls. Inte om man försöker. Det finns massor att glädja sig åt, även i vardagsstressen. Massor. Som i nästan allt har man ett val. Att hitta sitt leende är att välja att se och göra det man vill.

För att man kan helt enkelt.

 

Redan innan jag åkte hemifrån i morse hade jag hittat flera leenden. Det första när jag väckte lilla H som genast slog sina varma mjuka små armar runt min hals, önskade mig god morgon och undrade om jag sovit gott. Alltid så omhändertagande. Ett av de ögonblicken jag känner mig rikast i världen.

Ett leende.

 

Den andra guldstunden, det andra leendet, var när vi skulle äta frukost och vi kikade ut över havet för att se om blåsten var ett faktum. Vi kikade också upp mot himlen för att se hur vädergudarna tänkte sig dagen. Samtidigt såg vi de roliga molngubbarna, lilla H och jag. Två gubbar i profil som tycktes prata med varandra. Med hatt och allt.

Hedvig blev ivrig och studsade skrattandes upp och ner. Hon undrade om de kanske pratade om vilket väder de skulle ge till oss idag. Leendet bestod i tiden vi tog oss. Tid att stanna upp och fascinerat titta på molngubbar. Frukosten fick vänta två minuter. Två minuter. Det är ingenting när man plötsligt känner att man har oceaner av tid, fast man inte alls har det.

Två minuter av morgonlycka.

 

Prova att hitta ditt eget leende, varje morgon…

 ♥

 

Den härliga känslan sitter kvar hela dagen…