Fotbollscup…
… stod på dagens schema…
Verkligen en så efterlängtad dag!
Och medalj blev det till alla – så klart…
Vi är tre klubbar som kommit överens om att ordna fotbollscup för varandra och idag var det Grunden Bois som bjöd in till cup. Förutom dem deltog Hedvigs lag SIF Allstar Knatte samt Nybyggarna ifrån Kungsbacka.
SIF Allstar Knatte fick frångå ordinarie röda färg och dra på sig svarta matchställ. Det gick bra, ingen protest alls faktiskt. Men det är klart, en riktig cup slår det mesta och då gäller det att gilla läget.
I första matchen var Hedvig med från start, ja det var hon i alla matcher förresten (hon ser liksom till att det blir så…), och laget hade två avbytare. Första bytet innebar, för lilla H:s del, även det första brytet!
Hon grät och var arg som ett litet bi – igen – för att hon var tvungen att gå av planen!
Himmel, är man på cup är man väl där för att spela liksom, inte för att stå bredvid och titta…
Inte lilla H i alla fall, hon är som en Duracellkanin som bara springer och springer när det kommer till fotboll, och nu dessutom cup! Nåväl, hon var avbytt ungefär 1 1/2 minut innan hon fick springa in på planen igen, lycklig, lycklig!
Vid andra bytet var det ingen som ville ta den grejen med Hedvig. Tränare Hans bad mig säga till henne om byte medan jag tittade vädjande på honom och bad honom ta det… Ingen vill liksom orsaka hennes mycket dramatiska bryt – hon är en dramaqueen av stora mått lilla H….
Men!
Plötsligt händer det!
Jag ropar på henne, tecknar att det är byte och skyndar mig snabbt att tillägga att det är hennes tur om en liten stund igen. Hon lyssnar när jag ropar, ler glatt och springer mot mig samtidigt som hon gör High Five med den lagspelare som istället kommer in på plan!
Jag fattade ingenting!
Men så mycket har jag lärt mig genom lilla H att man inte behvöer förstå allting, ibland räcker det och är till och med bättre att bara gilla läget. Så gjorde jag idag. Jag berömde spelarinsatsen, jag berömde insikten om att ett byte inte är något att tjafsa om och ja, vi höll sams resten av dagen, Hedvig och jag.
Att favvisen Emil var med idag gjorde säkert sitt till för det goda humöret.
De är så fina de två!
Så fantastiskt go´a mot varandra, det kommer ända inifrån hjärtat och det är ömsesidigt!
Jag hör inte Hedvig skratta med någon annan så som hon skrattar med Emil, jag njuter av höra dem och jag njuter av att se dem. De gosade och kramades mycket idag och vid ett tillfälle säger Emil:
– Mmm, ja älskar dej Hedvig!
varvid Hedvig svarar:
– Å ja´ älskal dej hela da´n!
När Hedvig säger att hon älskar någon ”hela da´n” eller att hon älskar någon ”tättelänge” då menar hon att hon älskar personen ifråga väldigt, väldigt mycket.
Efter cupen bjöds alla spelare, föräldrar och syskon på saft, kaffe och hembakta fantastiskt goda kanelbullar och med detta i magen och medalj runt halsen tog jag min mycket trötta, duktiga lilla fotbollsspelare med mig hem.
Nu väntas lördagsmys med god mat, popcorn och saft och kvällen skall avslutas med att lilla H somnar i mammas och pappas säng eftersom pappa kommer hem först imorgon. Eller som Hedvig själv säger:
– Pappa äl borta mamma, då, då ville ja´ somna i min familjs säng….
♥
Laddar med banan
Hejhej:)
Nej, jag känner ingen med ds men det var en tjej som hette Miriam som hade en föreläsning om dsbarn för oss och då tipsade hon om den här kanonbloggen! Så man kan väl säga att det var då jag började brinna för barn som är härligt speciella. Jag vill starta ett aktivitetshus för barn med speciella behov när jag blir stor, vi får väl se om det lyckas!:) Hälsa gärna till Hedwig från mig, om du vill får du gärna säga att hon är en fantastisk tjej med ett jättefint leende som smittar.
Hej Ida!
TACK! Det var mycket fina och värmande ord! Vad glad jag blir att du tycker, tänker och känner så! Verkligen!
Känner du någon med ds?
Talet du nämner var på ett seminarium i Riksdagen.
Kram och tack igen ❤
Hejsan! Jag tänkte bara säga att jag, som är 14 år, läser den här bloggen. Det är en fantastisk blogg! Det är sådana fina och bra inlägg om människor och livet i allmänhet och om den underbart härliga energiknippen lilla h. Ditt videoklipp om hur Hedwig kan cykla och simma och spela fotboll som du läste på (tror jag) ett möte fick mig att börja gråta! Din blogg är helt enkelt kanonbra! Lilla h och Emil är så genomgoa, de är så fina tillsammans- de passar ihop. Mitt hjärta brinner extra för ds-barn, jag älskar dem och hur deras extra kronosom gör dem alldeles speciella och underbart unika. Så fortsätt driva den här bloggen, och jag vill säga att jag tycker det är underbart hur bra lilla h:s familj stöttar henne!
Kram:)
Så mysiga ungar!