… fylls så sakteliga på…

Sakteliga.

 

För lilla H är ett barn av den sort som sällan önskar mycket.

Hon är ett barn av den sort som kan gå länge, länge i en leksaksaffär och känna och klämma.
Förundras, lockas och ibland förfäras över alla roligheter, alla hemskheter och alla bra-att-ha-när-man-är-tolv-år-saker. Men på frågan om hon någon gång skulle vilja köpa ditten eller datten, eller kanske önska sig, så svarar hon allt som oftast att Nej tack, det är bra…

 

Utöver en bebis och Beppes experimentlåda har Mysteriet på Greveholm kommit till.

Och smink, och hårband. Och just det, en Lego City Polisstation. Ni vet en sådan ganska dyr historia som mamman och pappan tror att de (mest pappan) får sätta ihop och sedan blir den ståendes. Inte lekt med.
Lilla H håller inte med. Hon tycker den är så cool. Hon kommer leka massor med den. Säger hon.

 

Men så idag. Från ingenstans. Kom en ny önskan.

En önskan så tydlig att hon stegade genom hela huset för att hitta mig, för att kunna berätta.