– Mamma …
… vi är ett helt gäng med Downs syndrom …
Säger hon.
Hon sitter i sängen och smörjer omsorgsfullt sina små fötter och händer.
Som hon gör varje kväll.
Samtidigt som hon säger det spricker hela ansiktet upp i ett leende. "Mamma, vi är ett helt gäng med Downs syndrom …"
Jag undrar vad hon menar och hon tillägger:
– I klassen!
Vi har Downs syndrom allihop!
Och så är det ju. I nya klassen.
Jag har bara inte tänkt så.
– Hur känns det?
undrar jag.
– Jättebra!
Men vi är olika ändå.
– Så klart ni är.
– Men ändå lika.
Vi har Downs syndrom hela gänget.
Hon ler.
Kompisar. Gemenskap. Tillhörighet.
❤️
Det borde vara en mänsklig rättighet.
Fint skrivet….
❤️
Åh vad underbart!! Så viktigt med samhörighet, gemenskap 💜
Underbart!!!❤️
❤️