Vi står…
… framför spegeln…
Hon och jag.
Jag borstar och flätar hennes hår.
En av de bästa stunderna på dagen.
Så nära är vi. Hon och jag.
Samtal.
– Mamma…
– Ja?
– När ja’ var liten va’ du ung.
– Ja, jo, ganska ung var jag.
– Nu är du inte ung längre…
– Nej… det är jag inte längre…
– Men du är inte gammal heller?
– Nej, gammal är jag inte riktigt.
– Men du är inte ung mer mamma…
– Nej, ung är jag inte.
– Du är inte ung men väldi’t söt tycker ja’!
– Tycker du det?
Tack älskling. Du är också söt.
– Ja.
Ja’ är väldi’t söt faktis’t.
– Verkligen.
– Ida’ ska vi hämta hem Ebba.
– Jaaa!
Vad roligt det ska bli!
– Hon är sötare än du mamma!
– Det tycker ja’ också.
– Ja. Så är de’ här i världen!
Hon, som får ihop sin världsbild genom ärlighet…
❤️
… vad jag älskar henne och dialogerna vi har…
Vilken underbar blogg! Jag ligger med mina 9 dagar gamla son på bröstet som visade sig ha ds. Din blogg får mig att bli så varm i hjärtat mitt i allt vi går igenom nu. Vi kämpar oss fram till stadiet där allt känns självklart igen. Tack för dialogerna ❤️
Men åh! Grattis till er son och välkommen hit där jag delar med mig av både roliga och mysiga stunder samt av funderingar och ibland ledsenhet för hur världen ser ut. Vet du, livet blir lite annorlunda med ett älskat barn med ds, men det blir inte sämre. Tvärtom så berikar den extra lilla kromosomen hela livet – även om det kanske inte är så era tankegångar går just nu. Varma kramar från lilla H och mig ❤️