Om man är en vän av vanor…
 
 
… kan det vara svårt att tänka om och tänka nytt…
 
Lilla H är en stor vän av vanor och nyheter göre sig ofta inte besvär.
Maten är en sådan sak. Hedvig vill sällan smaka på nya rätter. Hon äter egentligen det mesta men de gånger det dyker upp något nytt vill hon oftast inte ens smaka.
 
Idag bestämde vi oss för att köpa thai-mat. Hedvig trodde först att vi skulle köpa haj-mat och det ville hon minsann inte ha. Jag förklarade för henne att vi skulle köpa mat från Thailand och påminde henne om att hon ju faktiskt tyckte om den maten då vi var där för flera år sedan. Men nja…
 
– Ja´ tal vanlig sssccchhhyckling istället mamma, med gul sås till…
 
Men på vägen hem doftade hela bilen fantastiskt av den goda maten i påsen bredvig mig, och jag hörde från baksätet:
 
– Åh Helle Gud va´ ja´ äl hungli mamma!
 
Jag kikade ner i påsen och såg den friterade kycklingen som Ludde beställt. Jag tog upp en sådan och frågade om hon kanske ville smaka. Hör och häpna så sade hon ja! Lite tveksamt smakade hon på den för att sedan spricka upp i ett solskensleende:
 
– Mmmm, tättegott mamma!
 
Jag vet inte riktigt om jag törs berätta för Ludde hur många Hedvig nu har varit och norpat…