… av kärlek…

Som jag fick.

Det var drygt en vecka sedan.

Två mycket, mycket hängiga maskrosor plockades upp ur ryggan efter fritids. Jag fick dem tillsammans med en genuin och varm kärleksförklaring.

Jag satte dem i vatten och ställde dem på köksbordet. Så att kärleken i dem skulle träffa mig varthelst jag rörde mig.

Efter två – två – dagar hände något märkligt. De båda extremt hängiga blommorna reste sig. Stolt började de att blomma. I all sin prakt står de där, nu så fluffiga att man frestas att blåsa på dem så att ”luddet” skulle fara omkring så där lekfullt som maskrosludd gör.