… hos storebror…

I London.

Hos storebror och fina flickvännen.

Storasyster, lillasyster och mamman.

London bjuder på mycket. 

Långt mycket mer än vi hann uppleva på några dagar. Vi hade ett gemensamt mål med resan alla tre, och det var att pussa på och hänga med saknad storebror, son och hans flickvän. Därefter skiljde sig Hedvigs önskemål mycket ifrån våra. 

På Hedvigs Att-göra-i-London-lista stod först och främst ett besök i en kyrka. Helst den kyrkan där Ludvig och Mikaela bor. Vi var där och hon njöt. Andaktsfullt gick hon omkring i den enorma kyrkan, strök med händerna över målningar, bläddrade
i den gigantiska bibeln längst fram vid altaret och promenerade länge, länge på kyrkogården. Hon läste på gravstenarna som alla var från 1800-talets första hälft och förfärades över att de stod huller om buller och snett och vint.

Därefter hade hon som önskemål att gå till den lokala mataffären där Ludvig och Mikaela handlar. Där finns nämligen leksaker med Pyjamashjältarna. Det avslöjade Ludvig redan i höstas. Så det gjorde vi och hon köpte sig en ny god-natt-lampa i
form av Gecko.

Nöjd.

Ett besök i den gigantiska leksaksaffären Hamley’s kändes också intressant.  Sju (!!!) våningar sprängfyllda av leksaker och med personal som går omkring och leker. Osäker på hur många timmar vi var där inne, men det var många. Inte en pryl köpte
hon. 

– Nej tack, de’ är bra…

Sedan var hon nöjd.

Tyckte att hon sett det mesta och att det räckte. Ville inte alls gå de tiotusen steg vi trots allt gick per dag. Men livet är ge och ta och hon gav oss alla stegen och mycket av det vi ville göra, bara hon fick fylla på med energi. 

När vi andra njöt av Afternoon Tea med te i silverkannor och kakfat i flera våningar med scones och diverse andra godsaker, då valde hon pizza. Ett säkert kort. Afternoon pizza helt enkelt. 

Förutom att få krama om de båda Londonborna var det fantastiskt att få ta del av deras vardag, se deras hem, röra sig i deras kvarter som vi hört så mycket om och att få äta på deras favvorestauranger med mera. 

Och det där med att få hänga med alla sina barn på en och samma gång. I flera dagar. 

Det lever jag länge på.

Nu är vi hemma och saknar massor…

❤️

… tack och lov för FaceTime…