… för alla jordens små barn…?

 

När lilla H gick på dagis lekte hon ofta med en pojke som heter Edwin. Edwin är två år yngre än Hedvig. 1 1/2 om man ska vara petnoga och det är man ju med hur gammal man är. I både den åldern och i vuxen ålder avrundar man till det som känns bäst tänker jag. Hedvig är inte längre 8 år, hon är 8 1/2 år och nåde den som missar det. Jag är ännu 42 och inte riktigt än 42 1/2 – nåde den som missar det också…

 

Edwin och Hedvig gick inte på samma avdelning på dagis, men väl avdelningarna bredvid varandra. Edwins mamma och jag fick båda höra från dagispersonalen att de lekte så bra tillsammans. Edwins mamma och jag småpratade när vi möttes eftersom hon var, inte bara lärare på skolan där vi bor, utan den läraren som Ludde så hett önskade att han hade då. Edwins mamma gick rakt in i hjärtat på mig och förmodligen på de flesta som passerar hennes väg. Hon är underbar!!!

 

Hedvig slutade på dagis och Edwin gick kvar. Edwins mamma ”hittade” mig på Facebook och på den vägen är det. Vi har pratat så ofta om att ses, om att Hedvig och Edwin borde få chansen att leka tillsammans igen men ja, ni vet hur det är. Tiden rinner ifrån en och man hinner inte hälften av vad man tänkt sig. Här och nu försöker jag lära mig av min främste läromästare; lilla H…

 

Men idag blev det av!

Lilla H och jag cyklade hem till Edwin och hans fina mamma. Lite blyga var de allt båda två. Lite lirkande krävdes men se´n så… Sedan bubblade skrattet ifrån studsmattan för att sedan fortsätta ifrån Edwins rum på övervåningen. Edwins mamma och jag bara såg varandra i ögonen och log – underbart! En självklarhet för många barn men inte för vare sig Edwin eller lilla H.

 

Edwins mamma förstår vidden av att småsaker blir bra. Som t ex att favvofikat finns så här första gången man ses. Hon hade därför frågat mig vad lilla H gillar för fika och ja, ni som läser här emellanåt vet att favvofikan utan tveksamheter är chokladbollar. Edwins mamma hade fixat chokladbollar – så klart – och Hedvig åt tre!!! Innan jag hann blinka och innan jag hann bromsa. Det är tre stora chokladbollar jag pratar om…

 

Det gör väl inget någon gång ibland tänkte jag och sade inget, jag såg hur Hedvig njöt och mös om vartannat.

Hon har väntat på dagen idag i flera dagar, och jag också…

 

♥