Den lilla…

 

… har blivit stor…
Igen.

Det händer så plötsligt. Varje gång. Som om hon växer i skov. Jag tänker inte i centimeter, jag tänker utvecklingsmässigt och intellektuellt.

Eller så är det så att det är insikten hos mig som kommer så plötsligt. Varje gång. Som i skov. Så är det nog.

Den lilla räknar veckor och dagar till 12-årsdagen. Den är nära nu. Den lilla önskar sig bland gröna studsbollar, klistermärkesböcker, stjärnkikare och sykort även en svart sminkväska med dragkedja i guld – som Ebba har. Den svarta sminkväskan ska helst innehålla lite smink och mamman förstår ingenting. Var kom det här intresset ifrån? Nu? Så plötsligt på något vis.

Och håret.
Lika viktigt som det varit i flera år att ha två flätor, lila viktigt är det plötsligt att ha en. En enda som svänger ner och vackert hänger över höger axel. Den lilla känner aig stor då. Säger hon. Vi andra bedyrar att hon är alldeles lagom stor. Precis som hon är och oavsett antal flätor.

Dessutom vill hon ha en vinterjacka med pälskrage…

❤️

… punkt…