… för hela välbefinnandet…

Vare sig man är liten eller stor tänker jag. Vänner att prata, skratta och gråta med. Om man är liten finns vänner där för att leka med, skratta med, bada med, gräva i sanden med eller morgonmysa till Bollibompa med. Så där otvunget, härligt och energigivande.

Jag är förärad med flera fina vänner. Det är lyx! En av mina allra bästa vänner är Cilla. Hon är av den där alldeles extra speciella sortens vänner och jag tycker mer om henne än hon kanske anar. Cilla och hennes fina familj bor på andra sidan Sverige, ganska långt ifrån oss men den här veckan är de här – jag myser!

Lilla H och Max går på seglarskola tillsammans och de har längtat hela våren. Idag har Hedvig och Max seglat alldeles själva i en accessjolle (tror jag det heter). Hujedamej tänkte jag då jag fick höra, de är ju ganska små ändå…

Men det hade gått så bra – så klart – och de var så duktiga – så klart – så om jag bara kunde lugna ner mig och slappna av lite så… Det hjälper ju inte att oroa sig i tid och otid. Särskilt i efterhand hjälper det ju inte att oroa sig, när något redan skett. Och dessutom gick det ju bra!