… äter frukost i sängen…

Andas.

 

Går i pyjamas länge.

Plockar jordgubbar tillsammas med mormor. Som vi brukar.

Förfäras över att jordgubbarna är blöta, trista och hyfsat ruttna.

Men ändå, det är mysigt.

 

Mysigt att plocka jordgubbar.

Mysigt att ha mormor med. Mysigt med traditioner.

Hemma slukar vi gubbar. Med socker.

Gör sylt direkt av de som redan känns för mjuka.

 

Sylt utan håll-länge-grejer i. Sylt med mycket socker i. 

Säger till barnen att därför måste de nu äta mycket. Och fort.

Så att ingen sylt blir dålig. Förgås.

 

De stora barnen skrattar och säger att jag måste vara enda mamman på 2000-talet som ber sina barn att trycka i sig onyttigheter med vitt, oraffinerat socker. Sant. Kanske. Men det är inte så himla ofta mamman gör sylt så då får den väl vara hur onyttig som helst tänker hon. Bara den är god. Och det blev den.  Gav fina, tokfina, grannen en burk också. Nygjord, ljummen jordgubbssylt. Hon öppnade locket och smakade direkt ur burken. Härligt tänker jag och glädjs åt att hon blev glad. En timme går och tillbaka får jag en burk nygjord, ljummen müsli. Topp!