Hösten är här…

… med alla dess sprakande färger…

Även dofterna utomhus är speciella på hösten! Igår sprack himlen upp och fram tittade solen och eftermiddagen var ljuvlig utomhus. Vi gick en sväng i skogen lilla H och jag – fast jag egentligen inte tycker om att vara i skogen…

Det är sant och jag vet att man knappt får säga det högt men jag tycker verkligen inte om att vara i skogen! Kan hända att det är allergi som ligger bakom; det kliar i ögon och i näsa, näsan rinner dessutom och jag toknyser fast det är slutet av oktober. Utöver det är det miljoner märkliga flygfän som är alldeles inpå mig och som pricken över i är skogen full av spindelnät man ideligen får i ansiktet! 

Det betyder dock inte att jag inte kan tycka att en promenad med t ex lilla H är mysig!

Det tycker jag – men jag gillar verkligen och egentligen inte att vara i

skogen…

Med söndagens skogspromenad och räfsande av löv kom också oron smygandes. Oron för hur det står till med Hedvigs hjärta, eller blodtryck rättare sagt. Jag har fått för mig att det inte är riktigt bra sedan ett par veckor tillbaka…

Inget har jag sagt till någon, inte ens till Hedvigs pappa; jag tror nämligen att han tycker att jag överanslyserar det mesta – och det gör jag ju! Jag gör det för det mesta tyvärr och det är sällan bra, eller i alla fall är det oftast onödigt. Igår kände jag ändå att jag analyserade fram tillräckligt många ”signaler” för att dryfta min oro med min man. Han lyssnade och jo, han höll nog med mig i en hel del, tyvärr på ett sätt; jag gillar annars när han tar ner min oro på jorden och liksom smular sönder den så att jag inte behöver vara orolig mer.

Den här gången blev det inte så… 

Istället blev det så att jag idag ringde hjärtmottagningen och berättade vad jag ”fått för mig”. På hjärtmottagningen togs min oro på stort allvar och Hedvig har fått tid för EKG inom ett par veckor.

Låt oss hoppas att jag än en gång har överanalyserat…

 ♥