… den älskade…

Med Marcus & Martinus på.

Axelremsväskan. 13-årspresenten.

Den haltar lite.

Kardborrebanden på locket fäster inte riktigt längre. Mitt i morgonbestyren uttrycker jag visst och tydligen en oro över att viktiga ting som till exempel en iPhone eventuellt skulle kunna trilla ur om man inte stänger ordentligt.

Hon nappar på detta.

Ordentligt nappar hon på min oro.

– Du! Du mamma!

På Jollyroom.se kan man köpa en ny!

– En ny?

– Ja!

En ny Marcus & Martinus väska.

– Okej…?

Men vill du ha en ny? Du gillar ju den du har…

– Ja, men den är svincool!

Den på Jollyroom.se

– Okej…

Du kan väl visa mig i helgen?

– Ja!!!

Jag kan länken.

– Vad bra!

Du kan ju önska dig den i julklapp?

– Jaaaa!!!!

Familjens yngsta stjärna går ut till taxin.

Åker till skolan.

Lite road står jag kvar. 

Ler åt hennes iver.

Exakt åtta minuter efter att hon satt sig i taxin kommer sms:en. I plural. Ett med en länk till den tydligen hett efterlängtade ryggan. Ett med en uppmaning om att köpa den.

Igen känner jag mig road.

Road, tacksam och lite lättad över hennes företagsamhet. På vissa områden mindre, på andra områden mer. Heja Hedvig!

Hon ser om sitt hus…

❤️

… bra där Hedvig…

(PS. Det kan hända att den 

nu är beställd… DS.)