… kom och gick och vemodet har släppt…

 

Jag pratar om Ebbas 18-årsdag, den som all lycka och alla förväntningar till trots har gjort lite ont.

Mest innan gjorde den ont. Lite, lite under dagen D men sedan släppte det onda och jag är bara glad, lycklig och fantastiskt stolt över att min fina lilla flicka nu är en fantastiskt fin liten nästan-vuxen flicka som jag bara vet att det kommer gå bra för i livet!

 

I fredags kväll hade vi stort kalas för Ebba!

Ett kalas med släkten och där även Ebbas närmaste vänner var med. En fattades, fina Emilia som jag har känt sedan hon var sex år. Det kändes lite tomt utan henne, hon fattades oss alla om än att hon fattades Ebba mest. Men där var Felicia, Lina, Emma, Emma, Amanda och Johanna.

Alla så fina, goda, glada, glittrande och fantastiska unga kvinnor – jag blir alldeles rörd bara av att se dem!