Hon hoppar och hoppar…
… och hoppar lite till…
Varför?
För att hon vill.
För att hon kan.
För att det gör henne lycklig.
Och säkert också för att hon faktiskt är lycklig.
Inte hela tiden är hon lycklig. Men väldigt ofta ändå.
Och är hon inte alldeles lycklig så blir hon det snart igen.
Funderingar hon har, funderingar som oroar, dem funderar hon en stund på.
Sedan bestämmer hon sig för att bli lycklig igen.
Funderingar och oro kan komma tillbaka igen.
Ibland bara en kort stund senare.
Men, då har hon i alla fall varit lycklig där emellan.
Kanske är det hoppa vi alla skulle göra lite mer?
Om vi kan och i så fall för att vi kan.
Kanske försätter hoppen oss i något slags lyckligt tillstånd.
I alla fall för stunden.
Att känna sig lycklig en stund då och då kan inte vara annat än bra.
Jag skulle om inte annat känna mig lite lycklig om jag såg alla andra hoppa omkring här och var.
Lilla kloka Hedvig.
Som alltid lyckas göra det som känns rätt för just henne.
♥
Mitt livs läromästare…