Tänk att…
… tomten kom i år också…
Fast vi har flyttat.
Han hittade hit ändå.
Han var snäll, fin och trind och pratade skånska.
Han delade ut klappar till stora och små. Mest till små.
Drömmen om de tre saker lilla H mest av allt hade önskat sig förverkligade han. Tomten.
Det var en otroligt söt och rolig skrattapa, en ganska vidrig hund som rapar och fiser som jag vet inte vad, och det var en härmapa. Den sistnämnda blir alldeles särskilt rolig om den får lom att härma skrattapan. Den lilla rackaren som skrattar så att han trillar omkull.
Vi skrattar också åt den lilla glädjespridaren…
❤️
Alla borde ha en skrattapa…