… stor och liten på samma gång…

Svårt.

 

Eller i alla fall inte helt enkelt.

Ibland spelar det ingen roll och tycks inte bekomma.

Andra gånger är det slitit och rörigt och knasigt i hela kroppen.

 

När de stora milstolparna innebär att nå ned med fötterna i golvet när man sitter på en stol, eller för den delen kanske till och med bli lika lång som storasystern och mamman som är på millimeterna lika långa. Eller när man längtar förtvivlat efter att bli så stor att man kan arbeta på storasysterns jobb, eller som barnvaktare, doktor, polis, gatuarbetare, journalist eller något annat spännande jobb man ser överallt och här och där.

 

Just vid de tillfällena känns det inte så roligt att vara liten säger hon.

Vi andra säger att hon är alldeles precis lagom och perfekt som hon är.

Hon säger att hon vill vara 22. Vi säger att hon vi vill att hon ska vara 12.

 

När man är tolv år och till och med snart tretton år så är man klok som en bok. Det har hon i och för sig varit från första stund hon kom till oss tänker jag. Klokheten har varit som klokheten bör vara vid varje ålder. För Hedvig är ju Hedvig och ska vara precis så som just hon är, varje dag och vid varje ålder.

Varken klokare eller mindre klokare, längre eller kortare, äldre eller yngre.

 

Att nå ner till golvet har man inte mycket nytta av säger vi när ledsenheten sköljer över henne. Kanske är det roligare att kunna sitta där och dingla med benen – för att man kan och för att ingen annan i familjen kan. Då skrattar lilla H och säger ”Kanske det…” med sitt allra soligaste leende och ledsenheten och funderingarna är borta för en stund.

 

Du blir också 22 år en vacker dag säger vi.

Tills dess vill vi ha dig precis som du är fortsätter vi.

Som du är idag, imorgon, nästa dag, nästa dag och nästa dag och…

 

En dag när vi pratar om livets väsentligheter så som att vilja bli stor, nå ner till golvet, sitta utan bälteskudde i bilen och allt som snurrar i det kloka lilla huvudet så säger hon plötsligt att hon googlat lite mer på lekland runt om i landet. Ingen i familjen blir förvånad då lekland är det bästa hon vet. Verkligen. Ögonen glittrar och hon säger att hon hittat ”nå´t i Norrköping”.