Onsdag kväll…

… vi dricker te och ritar …

Pratar.

Hon har tagit fram skolkatalogen för att skissa av sina ”fantastiska lärare”. Jo, hon benämner dem så och det gör mig glad. Och trygg.

Jag får idétorka och säger att jag inte vet vad jag ska rita. Ber Hedvig komma på något som jag kan rita. Hon tittar på mig. Länge.

– Men du…

Tänk på Lars Lerin.

”Dä ä bare å börje vet du…”

Sedan målar hon vidare.

Själv sitter jag en bra stund innan jag ritar av henne. Lerins ord ringer i mitt huvud. Dä ä bare å börje…

Tänk om jag vore så okomplicerad som hon är…

♥️

Kloka lilla H…

Så kom dagen…

… då hon ville ta hål i öronen…

Direkt.

Aldrig tidigare har det varit intressant. Det har varit nej tack de gånger vi har frågat. Men så igår avslöjade hon att hon nog funderade på att ta hål i öronen ändå.

Vi pratade om att det kan göra ont när hålen görs. Att det kan vara lite ömt det första dygnet. Men enades om att det ju är fint. Jag bad henne tänka lite på saken.

Idag hade hon tänkt klart. Och ville gärna göra hål. Direkt. Idag. Så nu är det gjort.

Och min nästan-vuxna ungdom ser plötsligt ännu lite äldre ut. Och hon är oerhört mallig.

Fina Hedvig…

♥️

… med tusen idéer…

Grattis älskade Ludvig…

… på din dag …
24 år.

Hur gick det ens till?
Idag för 24 år sedan stekte jag pannkakor till Ebba och mig.
Vi bakade också kärleksmums.
I väntan på dig.

20:51 onsdagen den 21 april 1997 låg du i min famn och sedan den stunden har jag älskat dig villkorslöst.
Och varje sekund känt en omåttlig stolthet över att få lov att vara just din mamma.

Du har sedan dag ett gått din egen väg, det kräver både styrka och mod.
Jag beundrar dig för det.

Att stå upp för dem som behöver det är inte en självklarhet för alla.
För dig är det det.  Och jag beundrar dig för det. Också.
Ditt hjärta är outsinligt stort.

Med superlativ som fantastisk, härlig, ärlig, rolig, fin, omtänksam, genuin och kärleksfull skulle jag kunna beskriva dig.
Ändå räcker de inte halvvägs för att beskriva dig.

För dig finns jag alla dagar.
Alltid och oavsett vad.
Vart du än går.

 

 

Grattis lilla Ludde Lurv…

❤️

… jag älskar dig…

 

 

 

 

Idag fick vi post…

… Hedvig och jag…

Vanlig post.

Det var roligt.

Vi fick ett fint handskrivet brev, fyllt av fina, snälla ord. Vi fick också två armband som låg i ett vackert vikt och alldeles rött hjärta.

Brevet, armbanden och hjärtat kom från Anki. Jag skulle så gärna vilja tacka, men jag vet inte vem denna Anki är.

Kanske läser just jättesnälla Anki detta – i så fall vill jag säga TACK. Både Hedvig och jag blev så glada. Både över vanlig, hederlig post, över armband men också över den fina gesten.

Tack…

♥️

… du gjorde vår tisdag till något extra…

Hon ville så gärna…

… gå på date…

Så klart.

Jag visste bara inte med vem hon hade planerat att gå på date med.

 

– Mäh, ja´vill gå på date med den bästa killen ja´vet.
Ludvig du vet…

 

Så hon messade den bästa killen hon vet. Frågade om de kunde gå på date. Eller nej, hon frågade inte. Hon sade helt sonika att hon gärna ville gå på date med honom. Helst på Pinchos.

Så det gjorde de. Igår.
Och allt vara precis så fantastiskt mysigt, roligt, malligt och bäst som hon hade tänkt sig.

 

Tänk ändå…

❤️

… en date med världens bästa storebror…

 

 

Hon har klippt…

 

… av sig håret…

Eller ja, 20 centimeter av det.

 

Det är fortfarande långt.

Ovanför midjan istället för nedanför.

 

OCH.

Vet ni vad som hände då?

Den eftersträvansvärda önskan om att kunna sätta upp hästsvans själv infriades.

Herre Gud! Som vi har kämpat. I så många år.

Det var 20 centimeter hår vi behövde bli av med.

Du fattar själv.

 

Att ha extreeeeeeemt långt hår som ska dras hit och dit och ut och in medans man samtidigt koncentrerar sig på att snurra hårtofsen – eller scrunchien – i åttor, det funkar inte.

Har inte funkat på alla år.

 

Poff!

Så klipper man av sig 20 centimeter och allt funkar.

Livet funkar. Om man frågar Hedvig.

Så glad för hennes skull.

För hennes numer egenhändigt uppsatta hästsvansar.

 

 

Tänk att det hängde på 20 centimeter…

 

❤️

 

… att vi inte fattade tidigare…