… jag älskar henne för…

Är detta en av dem.

Den där förmågan av att glädjas förbehållslöst. Den har så många av oss tappat. De flesta av oss tappade den redan under våra första år.

Inte hon.

Hon har den kvar.

Förmågan att brista ut i skratt bara för att livet är så himla härligt. 

Som när jag frågar vad hon önskar sig när hon går ut nian och hon blir så lycklig.

Lycklig över att gå ut nian. Visst.

Men också för att att det är helt crazy att få önska sig en present när det varken är födelsedag eller julafton.

Så hon skrattar.

Oj, vad hon skrattar.

Ja, men du ser ju på bilderna.

❤️

Älskade flickebarn.