Liten H...
jun 30 2020
Jag tog min minireporter …

(null)

… med mig och åkte på jobb …
Fint.
Hon. Utrustad med block och penna.
Och gott humör.
Jag med det samma plus en kamera.
Disco i bilen de långa milen.
Så jobbar vi. 
Hon sköter Spotifylistan så sjunger vi för full hals. Hon som inte håller i ratten tecknar till alla låtar, viftar med armar och gungar på höfter. 
Jobbet blir gjort. Hon följer med spänning. Inflikar dessutom en och annan fråga på eget initiativ. Som den bästa journalist.
Tillbaka i bilen ställer hon nästa fråga:
– Äter journalister inte lunch?

"Beror på vem du frågar."
Har jag lust att svara.
Jag är en lunchslarvare.
Istället svarar jag att visst äter journalister lunch. Energi behöver vi alla för att orka hela dagen.
– Ja’ har jobbat klart.
Men ja’ behöver energi för att orka ha sommarlov resten av dagen.

– Så klart.
Svarar jag.
Och svänger av vid nästa avfart.
Till ett hamburgerhak av bättre sort. 
En arbetsdag av bättre sort …

❤️


… med bästa kollegan och dessutom lunch …
LitenH 2 Kommentarer
jun 11 2020
Hon ändå…

(null)

… hon har gått ut grundskolan…
Fina. Kloka.
Som fick ett extra utspring av sin fantastiska skola. För att dagen skulle bli så glädjerik som hon hoppats i flera år. För att det alternativa utspringet med föräldrar och syskon på zoom inte kändes på "riktigt". För att det kändes förtvivlat.
Därför fick hon ett extra.
Ett på zoom med halva släkten som åskadare. Sedan ett genom en bakdörr till oss. Mamma, pappa, bröder och svägerska. Jo, de är ju faktiskt svägerskor, Ludvigs flickvän och Hedvig. Det låter vuxet.
Så mycket glädje.
Så mycket kärlek.
 
Coronaanpassad mottagning på det. 
Med bästa släkt och bästa vänner.
– Så många vänner jag har som kom och som tycker om mig…
Så sade hon då de gått hem.
Stor dag.
Känslosam dag.
Ni som förstår, ni förstår.
Lilla gumman…

❤️


… lycklig att du är lycklig…
LitenH 16 Kommentarer
jun 10 2020
Himmel…

(null)

… och pannkaka…
Hur gick det till?
Imorgon går hon ut nian.
Grundskolan är slut.
Nyss var hon nyfödd och jag hade ingen aning om hur "allt" skulle gå. Om vad hon skulle kunna lära sig och inte.
Nu är vi här.
Snart 16 år senare.
Och livet är så bra.
Inte anade jag att hon skulle läsa och skriva.
Prata engelska och forska om rymden.
Inte anade jag då att hon och jag skulle resa till storasyster i Tanzania – som volontärer. 
Inte heller anade jag att hon skulle simma som en fisk, älska norska tvilling-pop-killar och drömma om att få arbeta som kyrkogårdsvaktmästare.
I själva verket anade jag ingenting.
Jag var mest rädd.
Och orolig.
För vad?
Undrar jag idag.
Hon klarar det mesta med bravur, annat med hjälp och ytterligare annat inte alls. 
Precis som vi alla andra. 
Du, jag och alla andra.
Tänk att just jag får vara just din mamma…

❤️


… stolt så att jag spricker…
LitenH 2 Kommentarer
jun 2 2020
Att vara nästanvuxen…

(null)

… innebär saker…
Fördelar kallar hon dem.
Som att få göra slingor för första gången i sitt liv. Fast det är oerhört tröttsamt att sitta i frisörstolen så extremt länge.
Men malligt.
Hon undrar om man kan borsta, duscha, bada och allt "som vanligt" fast man har slingor. Jag säger att det kan man. 
– De sitter liksom kvar nu, slingorna.

– Va’ bra.
Vi kvällsduschen ropar hon från badrummet:
– Mamma! Mamma, kom!
Se hur blek ja’ är i håret!

– Ja, det är slingorna som är lite ljusa.

– Jaha!
Ja’ visste inte det.
Så fin ja’ är. 
Vacker.

– Du är vacker Hedvig.

– Du me’ mamma…
Och klackskor till avslutningen har hon också köpt. Så gör man när man är nästanvuxen, säger hon och strålar som bara hon kan. 
Lilla älskade nästanvuxna ungdom…

❤️


… livet ändå…
LitenH 2 Kommentarer