… så viktigt det är med kärlek…

Att vara omgiven av snällhet.

Att så ofta vara tittad på fast hon inte vill. Det skaver och gör lite ont med alla blickar. Jag tänker mer ont ju äldre hon blir. Det är nog fel tänkt av mig. Det gör inte mer ont nu än för några år sedan när medvetenheten kom. Skillnaden är
möjligheten att nu kunna uttrycka sin ledsenhet över just blickarna. Över "annorlundaskapet " som det så ofta kallas. Irriterande uttryck. Vi är alla olika så vem är inte annorlunda?! 

Men så finns det frizoner.

Flera stycken. 

Där ingen tittar.

Där man får vara som man är och där alla är snälla och tycker om just för att man är den man är. Det värmer mer än någon som inte är i samma situation kan ana.

För fem år sedan flyttade vi för att just den frizonen inte var särskilt påtaglig i området vi då bodde i. Hos flera, absolut, och dem tycker vi mycket om än idag. Hos andra, faktiskt ännu fler, inte alls och dem har jag knappt lust att hälsa
på (inte än idag).

Så flyttade vi hit.

Här har vi fantastiska grannar som blivit bästa vänner. För alla i familjen. Vänner där alla räknas. Man kommer och går som man vill. Vänner Hedvig är trygg med och glatt går till hur som helst och som ingenting. De som känner Hedvig vet att så gör
hon inte "av bara farten". Så gör hon när hon är trygg. När hon blir sedd och omtyckt för den hon är. 

Efter middagen igår deklarerade hon att hon tänkte gå in till grannen som hade ytterligare grannar och kompis på besök.

– Ja’ går före ja’!

Ni kan komma sedan…

Hon bara gick.

Vi plockade undan efter middagen sedan gick först jag efter.  Och där satt hon, omgiven av  av fantastiska människor, konverserar, berättar, och blir sedd. Att bli sedd behöver man för att bli trygg. Lite tårögd och med
en klump i halsen slog jag mig ner hos högen av människor jag tycker så mycket om. Så värdefullt. Och de tänker inte ens på det. Så klart. För att de tycker om just Hedvig. Tycker att hon tillför.

Pappan kom och också han slogs på en gång av sällskapet just hon ingår i. Slogs av alla äkta känslor som florerar. Hedvig säger ja tack och nej tack till alltifrån en varm kram till glass med bästa grädden smaksatt med "grejer" hon aldrig
hade smakat hemma. Hon provsmakar maten de lagat och säger precis vad  hon tycker och alla tycker att allt hon säger är mer än okej. Fler skulle vara ärliga likt Hedvig. Säger de. Som tycker om genuint.

Väl hemma, när hon somnat, summerar pappan och jag kvällen. Hur vi än vänder och vrider på allt som var så trevligt och roligt och gott och genuint ramlar vi båda tillbaka till att vi är så lyckliga att just Hedvig räknas. Ledsamt på
ett sätt men de som förstår, de förstår, och att just vi har de allra bästa grannarna, vännerna, runt oss – som får Hedvig att växa – det är en lyx vi aldrig kunnat föreställa oss. 

Som vi älskar våra vänner…

❤️

… som vi älskar att de ger Hedvig plats…