… är så himla viktigt…

En bästa liksom.

Hedvig har turen att ha flera kompisar. I skolan. Fritiden är ofta ganska ensam. Vi kan bjuda hem, tillrättalägga och fixa, visst. Men inte alltid passar det, och när det passar är det inte alltid Hedvig har lust. Just då. Ibland glömmer vi att
ligga steget före och planera kompishäng. Då blir det ensamt.

Ledsamt.

Men så har Hedvig fått en ny kompis!

En liten fyrbent bästa kompis. Han är inte vår, men vi får låna honom ofta, ofta. Och han bor inte många meter härifrån så det är bara att knalla dit och tanka lite fyrbent kärlek närhelst hon vill. 

– Ja’ älskar honom!

Så säger hon och hela hon strålar. Hon menar varje ord, jag ser det. Han är där hon är när vi lånar honom. Hon kallar honom saker som lilla gubben, hjärtat och älsklingen. Varenda stavelse andas kärlek.  

Imorse då hon vaknade berättade jag för henne att den lilla kompisen skulle vara här då hon kom från fritids. Just då, när jag berättade, satt hon yrvaken i sin säng och drack "kall varm mjölk" som hon gör varje morgon. När mina ord
sjönk in log hon så att mjölken rann ur munnen och ner på nattlinnet.

– Ååååh, va’ glad jag är mamma!

Redan innan hon gick till skolan längtade hon tills hon skulle vara hemma igen. Spänd öppnade hon dörren för att sedan stänga den snabbt så att lilla kompisen inte skulle hinna smita ut. Hon hann precis ställa ner ryggan innan han kom
sladdandes runt hörnet, hoppade upp i famnen och överöste henne med pussar. Lyckan? Den ser ni på bilden.

Så tacksam att vi får låna…

❤️

… så lycklig att Hedvig fått en kompis…