… smaka på ordet…

Löftesrikt.

Löftesrikt och kravlöst.

Krabbfiske, morgondopp, sovmorgon, frukost, lunch och middag utomhus, sena kvällar, picknick, kvällsdopp, saft, glass och ja, listan kan göras oändlig.

Till ovan lade vi varsin att-lära-sig-grej. Eller, Hedvig bestämde sig för två att-lära-sig-grejer. Hedvig bestämde att hon under sommarlovet vill lära sig att bädda sin säng själv men också att lära sig göra en hästsvans.  Jag bestämde
mig för att lära mig stå på huvudet. Något jag aldrig kunnat. I ärlighetens namn kan jag inte säga att jag tidigare sett det som en nödvändighet, eller ens något att sträva efter. I år känns det plötsligt som en grej jag verkligen behöver
kunna, något jag måste sträva efter.

Så vi tränar.

Hedvig bäddar numera sin säng själv varje morgon. Det har krävts en del suckanden och ibland tycker jag mig ha hört ett och annat fult ord fara ur hennes mun då hon kämpar med kedjetäcke, överkast, kuddar och annat – men nu kan hon och är stolt
och lycklig över det! 

Hedvig lyckades också igår sätta upp en hästsvans både på dockan vi tränar på, och på mig – kolla bilden. Jag är så imponerad. Vi övar vidare med målet att kunna sätta upp en hästsvans på sig själv. Hon kommer klara det innan sommarlovet
är slut, jag vet det.

Och jag då?

Äh, det går väl sådär faktiskt.

Och det är klart, att glömmer man att träna idogt så kommer inga resultat. Tänker ofta att jag skulle få in upp-och-ner-på-träningen i min vanliga träning, för att få kontinuitet. Jag menar, hur svårt kan det vara? Egentligen. Nä, jag får skärpa
till mig så att även jag klarar min  att-lära-mig-grej innan sommarlovet plötsligt är över.

Tills dess gläds jag med Hedvig…

❤️

… en kämpe på alla plan och min förebild…