Liten H...
feb 25 2019
– Jag har gjort…
(null)

… en stjärnkikare till dig…
Säger hon.
Stjärnkikaren är gjord av en toalettrulle och kan vara den finaste stjärnkikaren jag haft i min ägo. Jag blir glad.
Så fick jag en sak till.
En rund liten wellpappbit med en figur på.
– De’ är din pappa!
När du tittar på stjärnorna ser du honom.
Då blir du glad mamma.


Så klart jag blir.
Det är inte alla som har sin pappa i wellpapp…

❤️


… så klart jag blir glad.
LitenH 0 Kommentarer
feb 23 2019
Vi har ett projekt…
(null)

… i kommunen vi bor i…
Ett fantastiskt sådant.
Hedvig är med. Om jag är med.
Mer bunden än tidigare fast vi försöker tvärtom. Vi tänker att tid förändrar. Tid är det som behövs. Nu ger vi henne oceaner av tid.
Keramik.
Skålar och fat.
Vackert målade och glaserade.
Om en vecka får vi slutresultatet.
Textilslöjd.
Hon trycker tyg och syr en väska.
Vi pratar miljö, hållbarhet och ekonomi.
Hon använder sin väska samma dag den blir klar.
– Mamma!
När ja’ blir stor ska ja’ bli lerare och syare!
Säger hon stolt.
Entusiatiskt.
– Du kan bli det du vill…

❤️


… svarar jag… 
Stolt och entusiastiskt…
(null)

LitenH 0 Kommentarer
feb 21 2019
För 14 år sedan idag…
 
 

… fick du livet…
Igen.
 
För 14 år sedan lagade doktorn ditt hjärta.
Vi saknar ord för att uttrycka vår tacksamhet.
 
Vi fick behålla dig.
Du efterlängtade och älskade lilla flickebarn.
 
Lika lyckliga som vi var då du föddes, lika olyckliga blev vi då vi förstod att ditt hjärta var trasigt. Hur skulle det gå? Skulle vi få ha dig kvar? Något annat hade inte gått.
I.N.T.E
 
Risken fanns. Tankarna fanns. Aldrig att vi uttalade dem högt.
Vår oro fick andra uttryck. Andra, men inte det onämnbara.
 
Så kom dagen.
Och som alla andra dagar klarade du den galant.
Med hjälp av doktorn klarade du dig igenom den svåra operationen.
Vi klarade oss med hjälp av dig.
 
 
 
Lilla älskade Hedvig…
 
💖

 
… utan dig vore vi inget…
LitenH 0 Kommentarer
feb 20 2019
Varje steg…
(null)

… framåt räknas…
Hos oss.
Som hos de flesta tänker jag.
För oss är även pyttesmå steg beundransvärda. Steg som för många passerar obemärkt förbi. För att de är så självklara. Så väntade.
Hos oss är de varken självklara eller väntade. Därför blir de små stegen hisnande gigantiska. Ni som förstår ni förstår.
– Ja’ tänkte att ja’ går ut till taxin själv ida’ mamma. Hur tycker du om det?

– Åh!
Det tycker jag låter som en strålande idé!

– Strålande idé!
Du är roli’ du mamma.
Mamman svalde alla förmaningar om att stå nära husväggen, inte gå fram till bilen förrän den stannat helt och alla andra miljoner saker som i och för sig kändes extremt nödvändiga – för mamman – att häva ur sig, men som hade förstört hela det fantastiska
initiativet. 
Och, för att vara ärlig, var det mer för mammans skull än för ungdomens skull som förmaningarna kändes nödvändiga. Den kloka ungdomen vi har här i huset, hon vet ju redan "allt det där".
I fönstret stod mamman. Stolt.
Messade pappan som hon visste blev lika stolt.
Stolt över flickebarnet kommer jag vara i alla mina dagar…

❤️


Ni som förstår, ni förstår…
LitenH 4 Kommentarer
feb 18 2019
Hon får en matlåda…
 

… från fackförbundet Vision…

Av storasyster.
 
Hon blir så lycklig över matlådan, det lilla flickebarnet.
Hoppar upp och ner. Tjoar och dansar.
 
Vi ser förvånat på. Vad hände?
Hur kan en reklamplastlåda ifrån Vision framkalla sådan lycka?
 
 
– Åh! Det är ju den ja´ har sett på reklam! På TV!
Med papegojan som sjunger!
 
 
Sakta erinrar jag mig Visions tv-reklam.
Med den lilla blå undulaten som sjunger att himlen minsann är ett ställe på jorden – fritt översatt.
Jag vet ju att hon tycker om den. Att den sjungande undulaten gör henne glad och alldeles ”sprittig” i hela kroppen. Men en plastlåda…?
 
 
– Kan ja´ få ha den med frukt i till skolan mamma?
Med vindruvor? Snälla?
 
– Ja, jo… absolut.
Men vi kan ju inte fylla hela den med vindruvor.
Det blir väldigt många vindruvor i så fall.
 
 
Men nej, hon behöver inte ha så många säger hon. Inte mer än vanligt. Inte mer än vad som ryms i den lilla plastburken hon vanligtvis har vindruvor i.  Det är inte mängden som är viktig. Det förstår jag. Det är själva lådan och lyckan och malligheten som bor i den.
 
Omsorgsfullt lade hon i morse det antal vindruvor hon ville ha med sig. Det blev 14 stycken.
Det ser lite futtigt ut, det erkänner jag att jag tycker. Det är en väldigt stor låda för några ynka vindruvor. Det tycker jag också. Men det är en värdslig sak. Lilla H är lycklig och jag anar att hon är mallig i skolan idag, då hon drar upp sin Visionlåda ur ryggan och mumsar i sig sina 14 vindruvor.
 
 
 
 
Hennes lycka som jag inte alltid kan relatera till…
 
💗
 
 
… men som jag så ofta avundas henne…
 
 
 
LitenH 0 Kommentarer
feb 15 2019
Sportlovet är…
(null)

… snart till ända…
Helgen kvar.
Vi har haft fina dagar. Lata dagar.
Förkylda dagar med halsont och lite huvudvärk. Men fina.
Sovmorgnar.
Frukost framför tv:n. 
Hon har valt film efter film.
Någon dag lekland med fina vänner.
– Så kul att ha med en kompis!
Sade hon.
Och hjärtat hoppade till lite.
Kompisars betydelse och allt det där som gör lite ont. Vilken tur att hon har kompisar att tillgå ändå. Om än inte i samma utsträckning som varken hon själv eller vi önskar. Jo, om vi tillrättalägger. Jag önskar att vi inte behövde tillrättalägga.
Jag önskar det löste sig spontant. Så ser Hedvigs värld oftast inte ut. Dock och tyvärr.
Så en vilodag. Där vi bara var. Tog lunchen med oss och gick på utflykt. Till havet fast vi bor vid havet. Vi gick till en annan udde helt enkelt. Solen som värmde. Samtal.
Som jag älskar samtal. 
Fina vänner på frukost en morgon.
Så annorlunda och roligt och fint sätt att ses. Morgonrufsigt hår, rostis, cheddar, våfflor, ägg, nybakt bröd, kaffe, juice och andra godsaker. 
Fint.
Så drog vi på spa.
Det fantastiska hotellet nära oss skippade sin 16-årsgräns på lovet och erbjöd tonårsspa från 13 år. 
Lyx.
Morgonrockar, badtofflor, varma pooler, ishinkar, läsk, olika varianter av bastu, bubbelpool, läsk igen, en kycklingwrap utan lök… och samtal. Dessa samtal som gör mig salig. Så mycket som kommer fram. Skoj och bus men också allvar och
kunskaper jag inte visste fanns.
Fredag idag.
Snorigt, halsont och dunkande huvud.
Frukost framför tv:n, Ica, lunch, film igen, fika.
 Nu har hon bastat med pappan. Lycklig.
Är hon lycklig är jag lycklig.
Fint lov ändå…

❤️


… tillsammanstid är fint…

LitenH 0 Kommentarer
feb 8 2019
Idag fyller du år…
(null)

 
… fina, vackra och genomkloka…
Ebba.
 
Grattis på din dag!
 
Idag är det din dag.
Liksom alla andra dagar.
Alla dagar är dina dagar, glöm aldrig det.
Och ta vara på dina dagar. Lova mig det.
 
Lyssna till ditt hjärta. Alltid.
Lova mig det också.
 
Du följer ditt hjärta mer och mer för varje år som går. Det glädjer mig. Att följa sitt hjärta är att vara sann mot sig själv. Och att vara sann mot sig själv är bland det bästa man kan vara. Se det som en långsiktig investering
i dig själv, eller som en stor present till dig själv. Det är inte helt lätt, jag vet. Det finns så mycket tyck och tänk runt omkring en.
Men försök gumman. Försök.
Lova mig det också.
 
Du har din själ och ditt hjärta i två världsdelar. Det är inte helt okomplicerat. Jag ser det. Och jag tänker att jag aldrig någonsin stött på en människa med så mycket kärlek och godhet i sitt hjärta som du har. Du strösslar med din kärlek och din
omtanke var du går.
Fortsätt med det.
 
Du är som solen, skiner var du går.
Håll ditt huvud högt och var stolt över den vackra, goda människa du är.
 
Jag minns så innerligt när våra blickar möttes för första gången. Du, en halv minut gammal. Jag, lika ”gammal” som du är nu. 24 år.
 
24 år av oändlig och villkorslös kärlek.
Av stolthet, nyfikenhet, skratt och tårar.
 
Ingen kan jag skratta med som med dig.
Skrattanfall där vi ramlar ihop i en hög på golvet och driver lillasyster till vansinne.
Eller så att krampaktig tystnad uppstår i luren.
 
Ingen kan jag heller gråta med som med dig.
Gråt till viktiga och oviktiga ting.
Till och med till tecknad film. 
För att vi har hjärtat utanpå.
 
Dig kan jag råda men också fråga om råd.
Med din klokskap och dina tankar lär du mig nya saker vid varje samtal.
Att du väljer att fråga mig om råd gör mig glad. Oavsett det gäller svåra beslut, stora beslut, krångliga beslut eller något så ”banalt” som vilka jeans som är snyggast.
Det gör mig mer glad än du anar.
 
Dig ska jag stå bakom alla dagar.
Dagar du vill, men också dagar du inte vill.
Jag finns för dig. Alltid.
 
Jag älskar dig Ebba!
 
 
Snart ses vi…
 
❤️
 
 
… tills dess får du låten ”Darling” av mig…
 
 
 

LitenH 4 Kommentarer
feb 5 2019
Hon forskar…
(null)

… om rymden…
Väljer Saturnus.
Och som alltid blir jag omättligt stolt.
För att hon kan, fast vissa inte tror det.
För att hon bidrar, fast vissa inte tror det.
För att hon insuper kunskap, fast vissa inte tror det. Och för att hon lär ut sin kunskap, fast vissa inte tror det heller. 
De som inte tror på andra människor, borde kanske inte bli så trodda på som de blir. Eller som de tror att de blir. De som inte tror på andra människor tycks vara fulla av fördomar. De tycks inte ens ha förstått innebörden av begreppet fördom,
de tror nämligen att en fördom är en sanning, snarare än just en fördom. Hade en fördom varit en sanning, då hade den kallats för just sanning och inte fördom. Punkt.
Jag tror på människor.
Både i allmänhet och i synnerhet.
Särskilt mycket tror jag på mina barn. 
Allihop.
Jag blir överväldigad, stolt och imponerad då Hedvig denna dag håller föreläsning för mig om Saturnus som hon har jobbat fram fakta kring idag. Aldrig har jag vetat så mycket om denna planet som jag lärt mig idag.
Hedvig har skrivit i sitt dokument:
Saturnus

Saturnus är den sjätte planeten från solen, det är den näst största planeten i vårt solsystem.

Det tar nästan 30 år för Saturnus att röra sig ett varv runt solen.

Det tar 10 timmar och 36 minuter för Saturnus att snurra runt sin egen axel.

Saturnus är en stor planet av gas.

Saturnus har flera vackra ringar av is och sten.

Saturnus har fler än 60 månar, den största månen heter titan.
Hon tycker det är konstigt att en planet har en axel.  Jag ler och håller med. Framför mig ser jag en planet med kroppsdelar. 
Vi fnissar tillsammans.
Hedvig, dig ska jag alltid tro på…

❤️


… älskar att du lär mig nya saker…
LitenH 2 Kommentarer
feb 1 2019
Fredag, och hon…
(null)

… åker taxi hem…
Ljuvligt.
För henne att komma hem.
För mig att hon kommer hem.
Win-win.
Så fort hon sätter sig i taxin messar hon att hon är på väg. Hon skriver puss och väljer kärleksfulla emojis. Innan mitt svar är färdigskrivet ringer hon. Inte en enda gång har jag hunnit svara. Samtalet är lyckligt. Hon bubblar om allt hon gjort
i skolan, om att hon gärna vill ha smoothie och rostis till mellis. Allt medan hon skrattar och pratar med kompisarna i taxin.
En lycklig det-är-så-här-det-ska-vara-känsla far igenom hela mig. Jag menar hela mig. De som har det per automatik förstår kanske inte vad jag menar. Medan andra förstår precis. Det spelar ingen roll, vi lär sv varandra.
Det är så här det ska vara att vara barn, att vara ungdom. Det är så här det ska vara att vara människa helt enkelt. Alla är så värda att känna lycka och längtan, förväntan, glädje och trygghet. 
Idag valde jag att fokusera på nuet. Jag valde att glädja mig åt det-är-så-här-det-ska-vara-känslan, istället för att känna mig sorgsen över att tillfällena är för få i mitt lilla barns liv, i min lilla ungdoms liv. Inte idag. Hennes lycka smittade av sig på mig – och jag behöll den.

Jag lade ett litet kanelhjärta till hennes mellis. Fast vi ofta är restriktiva med godsaker. Komprimerad kärlek i ett kanelhjärta.
För att spä på känslan av lycka.
Det gick hem.


– Åh! Mamma!
Ett hjärta till mig!!!
Jag älskar dig min mamma…



Vi behöll lyckan…

❤️


… och spädde på den med ett kanelhjärta…
LitenH 4 Kommentarer