… var på AW…

Igår.

 

Lilla H reste till moster A.

Det är så hon säger. Reste. 

Fast det handlar om några ynka mil.

Men det är stort.

 

Stort och pirrigt.

Väskan skulle packas med nödvändigheter.

Ni vet, nattskjorta – den nya som moster A säkert skulle tycka var så fin -, Frågejakten för juniorer, god-natt-lampa, filt & delfin, iPad, telefon, laddare, Woody, handkräm, fotkräm och… ja, alla nödvändigheter man kan tänka sig.

 

Vi hämtade henne idag.

Glad och mallig tjej. Men som ville hem.

Inte för att hon inte haft det bra – hon har haft jättemysigt – men för att hon är en vän av ordning. En vän av rutiner.

Nu var själva resandet och sovandet hos moster A gjort, då ska ingen tid förspillas innan vi ska hem igen. Hon, i sitt älskade soffhörn, pappan grejandes och mamman fixandes. Som vanligt.

 

Bastu med högläsning av Bamse.

Fast högläsning som är tyst eftersom hon numer läser ”inne i sin hjärna”. Men som hon ändå kallar högläsning för att… ja, för att det är så hon lärt sig en gång . Som vanligt.

 

Bastuklara och jag vill krypa upp i soffan hos henne. Som jag längtat efter då vi varit ifrån varandra.

 

 

 

 

Så säger hon och jag lyder.

Jag lyder för jag vet att det handlar om trivsel så som hon ser det. Som hon vill ha det. Om en minut kan det vara annorlunda. Då kan hon vilja lägga huvudet i mitt knä

och bli pussad på. Också det som vanligt.