… är slut…

På riktigt.

 

Ett avkopplande sådant.

Ett så avkopplande att jag inte för mitt liv förstår hur jag ska bli pigg igen. Pigg på så vis att hjärnan är full av nya idéer och också full av energi inför att förverkliga dem. Så känns det inte. Hjärnan och kroppen har gått ner i annat mood. Ett mer allting-sker-i-sakta-mak-tillstånd. Hos mig.

 

Inte hos lilla H.

Hon är avundsvärt sprallig och pirrig inför första skoldagen. Den är efterlängtad och den är idag.