… hon önskade sig i julklapp…

Vilken hit.

 

Likaså bakboken.

Och boken med hundra fakta om mat.

 

Hon läser och lusläser.

Planerar och önskar vad vi ska laga och baka.

 

Igår bjöd hon på köttfärslimpa.

Med potatismos och gräddsås. Och rårörda lingon.

 

Vi följde receptet ganska mycket till punkt och pricka. Bytte en ingrediens mot en annan. Gjorde potatismos istället för att ”bara” servera kokt potatis. Gick bananas och lade till gräddsås som inte var tänkt enligt boken.

 

Hedvig plockade fram bunke, slev, form och ingredienser.

Och skärbräda och rivjärn till den morot som skulle röras ihop med köttfärsen.

Tjoff, tjoff och tjoff igen och jag kunde inte låta bli att se likheter med min egen lilla mormor när jag såg med vilken iver Hedvig rörde och blandade, slickade av pekfingret då och då samtidigt som allt skedde i en väldig fart. Sådan var hon, min mormor, och sådan är hon, min yngsta dotter.

 

Oj, så gott det blev!

Vilken brakmiddag vi fick på en tisdag. Som vi åt allihop.

Mot löfte att det skulle finnas en portion kvar till frukost som idag. Jag ser mycket fram emot att dela kök i många år till med det här lilla flickebarnet. Kanske blir hon kock ändå? Som hon vill. Eller bagare? Som hon vill. Kanske blir hon något helt annat? Som hon också vill.

Man kan bli det man vill.