… har snart passerat…

Dagar med tid.

Tid att sakta ner. Tid att prata.

Tid att pussla. Tid att skratta.

Tid att vara.

Hennes ljuvliga skratt har klingat i huset många, många gånger varje dag och varje kväll. Glimten i ögat och det förväntansfulla och nyfikna som är så mycket hon, har varit påtagligt. Ja, blandat med en och annan svordom och det förbjudna i-ordet
så klart. Men ändå och likafullt och Rom byggdes inte på en dag och allt sån’t.

Förresten var mamman till salu en sväng idag också. För endast hundra riksdaler kunde hon tänka sig att sälja sin "finaste mamma". Mamman undrade hur många mammor hon egentligen har men fick inget svar. Istället sade hon att de enda som
fick lov att köpa den finaste mamman var våra grannar E & K.

– Men de är ju redan en familj och har redan en mamma…?

– Äh! Kom igen nu!

Juni tycker ju så mycket om dig mamma.

– Jo, fast jag vill nog ändå bo kvar här med min familj…

– Jaha. Synd för dig.

– Vem ska du ha till mamma då?

– Camilla.

– Jaha…

– Nä. Ja’ skoja’ bara.

Du är så fin så, min finaste mamma.

Puh.

Vilken tur att mamman får bo kvar.

Mamman som lovat att servera köttbullar, potatismos, sås och lingon till frukost imorgon. Igen.  Mamman som ser framemot morgondagen på ett sätt som var länge sedan.

Lugn. Ro.

Kanske en löprunda. 

Skrivtid. Lästid.

Tillsammans…

❤️

Ovärderligt...