… helg nu…

Puh.

Första veckans jobb efter semestern är avklarad. Med kafferep, förkylning och allt.

– Kan du ta fram lite gott mamma…?

Så frågar hon.

När eftermiddagen börjar bli sen.

Jag slår igen min dator efter dagens arbete hemifrån och svarar att Visst kan jag det och Vad vill du ha för gott en fredag som denna?

– Tja… ja’ tar gärna salta pinnar, vindruvor, någon god sssccchhhinka kanske? Och chips gärna tack, om ja’ får? Saaauuueeerkräm då. Snälla? Å’ något att dricka. Du får bestämma mamma. Du är så snäll…

I tron att jag faktiskt fick bestämma fixade jag glatt och kärleksfullt hennes egen tapasbricka, precis så som hon önskade den.  Vid närmare eftertanke och så här i efterhand känns det inte alls som att det var jag som bestämde
ändå.  Eller? Nej. Jag gjorde nog bara som hon sade. Som hon bestämde.

Hon bestämde….

❤️

… igen…