… ett hemmaspa…

Och pratar.

Ett hemmaspa med fotbad, tända ljus, bubbelvatten och vindruvor. Med en skål hemgjort äpplemos till lilla H och med yogamusik i bakgrunden. Jo, hon kallar det yogamusik och hon älskar det. 

– Man blir lugn mamma.

Känner du? 

Och visst känner jag det. Lugnet.

Lugnet jag så väl behöver. Som min galet stressade kropp och själ så väl behöver.

Kloka lilla H. Tänk att det är just hon som för mig till insikt om vad som är viktigt i livet.

Vi har fötterna i samma balja.

Hennes små och mina inte så mycket större.

I mjuk samtalston pratar vi om dagen som varit. Om livet som åttondeklassare. Om de nya killarna i klassen. Om glädjen i att få träffa "gamla" klasskamrater igen. Och lärarna. Om hur trist det är ändå att "fröken Y" inte är kvar i
år men att det nog ska ordna sig i alla fall. De andra är ju kvar. Om skogspromenaden där halva glassen hamnade på jackan och om att det ju inte gör någonting. Man kan ju tvätta.

Så är det plötsligt färdigt. Hemmaspa’t.

Små fötter ska torkas och smörjas.

Kan hon sitta lite i soffan med iPaden innan läggdags? Snälla? Och visst kan hon det. Men så ringer det på dörren och utanför står bästa grannkompisen och undrar om jag kan hjälpa henne att måla naglarna? Hon vill ha vita tippar på de yttepyttiga små
naglarna och hon kan inte själv. Så vi tänder ljus igen, slår oss ner vid köksön, de två små tjejerna och jag. På med läsglasögon så att jag ens ser var jag ska måla – och sedan pratar vi igen. Om hur kul det är att flossa, om Tuvas första skoldag,
om att Hedvig snart fyller år, och om hur Tuvas livs första fotbollsträning varit.

Så säger vi god natt till varandra och det känns så där varmt och fint inombords.

Som jag älskar.

– Sov så gott älskade åttondeklassare…

❤️

– Ja. Snart börjar jag nian…