… är slut…

Eller nej.

Semestern är slut. Så är det.

Och när semestern är slut känns det oundvikligen som om sommaren är slut och hösten tar vid. I sinnet åtminstone.

Vilken sommar!

Många, långa, lata dagar. Ljumma kvällar. Morgondopp och kvällsdopp. Däremellan oräkneliga övriga salta dopp.

Hösten lär inte toppa sommaren men kanske har sommaren gett energi för att ta sig an hösten på bästa möjliga vis. Kanske finns energi att förverkliga en och annan av sommarens tankar och idéer? Vi får se.

Måndagens rivstart med jobb och fritids. För egen del inleddes veckan med två dagars kick-off (eller kafferep som Hedvig uttryckte det då hon inte mindes ordet). Även ett kafferep ger upphov till funderingar. Dessa funderingar. Grubblerier.
Ältande. Önskar att jag bara hade en bråkdel av dem alla som snurrar och surrar i mitt huvud. Kanske kommer något gott av dem ändå?

Om man tänker efter.

Hedvig är lycklig över att vara tillbaka. Ordningen är återställd och rutinerna tar form. Tryggt. Jag tror hennes älskar-att-vara-hemma-känsla och behovet av struktur ligger i generna. Pappan och jag är likadana. Även om vi alla också älskar att
resa så landar vi att hemma är så bra. Trygghetsknarkande i stort som smått. Kanske är det ändå bara lilla H som är lycklig över att vardagen är här igen. Lycklig – i det avseendet – är nog inte rätt ord för varken pappan eller mig. 

Avundas henne en aning…

❤️

… en av mina största förebilder…