… guldiga dojjor…

Hon är lycklig.

 

Hon har länge velat ha guldiga skor i någon variant. Inte så noga med sort egentligen, bara de är guldiga. Hon tjatar sällan, lilla H. Hon tjatar aldrig om jag ska vara ärlig. Hon frågar, ber snällt, inte sällan efter lång tids önskan vi inte haft en aning om.

 

Så hittade jag dem. De guldiga dojjorna.

Blev lycklig jag också. Av bara farten och för att jag anade lilla H:s lycka. Hennes lycka när hon såg dem gick nästan att ta på. En sådan lycka som smittar.

 

Hon fick dem igår. Ville ha dem på idag.

Ifall det inte spöregnar, sade vi.

Okej, svarade hon.

 

Vi vaknade till spöregn.

Yrvaket drack hon sin ”kalla varma mjölk”, lyssnade till regnet och sade:

 

 

 

 

Och så kan man ju tycka. Tänker jag.

Särsklit på morgonkvisten.