… unik på sitt sätt…

Speciell.

 

Som alla vi andra.

Men med ytterligare en dimension.

En dimension som många av oss saknar. Ändå  är det vissa av oss utan den ytterligare dimensionen som har mage att våga påstå att vissa av oss på denna jord inte bör få födas. Inte bör få finnas till. Jo, sant. Vissa tycker så. 

Det är de fattiga som tycker så. De som inte förstått vitsen med livet. Som inte ser att olika berikar. Stackars dem.

 

Lille herr S är en av Hedvigs äldsta små polare. Han är så omtyckt av oss alla. Han bor på Sveriges sjunde största ö, ganska nära oss. Lille herr S har i alla år gått i skolan nära sig. En så kallad ”vanlig” skola. Vad är ens vanlig?  En skola för alla heter det ju. Men det är det  där med bindestrecket, med ”sär”…

 

Hur som helst så har lille herr S gått i en klass där han varit – och är – så älskad. Som kompis, som klasskamrat, som elev och som just lille herr S. Men så kom dagen det av kärlek och omtanke bestämdes att det nog ändå kanske var dags att lille herr S skulle byta skola och klass och börja i lilla H:s skola. Ångest och vemod och tacksamhet och kärlek i en enda stor känslomässig röra. Bästa kompis flickebarnet E höll ett tal till lille herr S som hon fick avbryta för att tårarna strömmade.

Stort. Mäktigt. Fint.

 

Olika är fint. 

 

Lille herr S bytte klass och skola.

Är mer än välkommen och trivs gott.

Han har det fint. Men han är saknad.

 

Den gamla klassen har det säkert också bra. Men tomt. Så tomt att när fröken ordnar en läsutmaning är det lille herr S klassen önskar.

 

Utmaningen ligger i 20 000 lästa sidor.

När klassen tillsammans läst tjugotusen sidor ska det firas. Med vad? Popcorn? Glass? Film? Alltihop?

 Nej.

 

När klassen tillsammans har läst 20 000 sidor vill de inte ha något av ovan. Då vill de att lille herr S ska komma och hälsa på.

Lilla herr S är deras belöning.

Deras hjärtans längtan.

 

 

 

 

 

 

… och Hedvig hänger med…

Så gott hon kan.

 

Hon kan namnen på många partiledare, om än inte namnen på partierna.

Hon vet inte heller vad respektive parti riktigt står för, och jag kan inte låta bli att tänka att vi är många som inte riktigt får grepp om vad Sveriges olika partier står för. Egentligen. Det är bra luddigt både här och var när frågeställningar bryts ner för att var och en av oss vill ha svar.

 

Hedvig känner till Stefan Löfven. Vet att han är Sveriges statsminister.

Hon vet också att Sverige kanske får en ny statsminister efter valet.
Hedvig blir glad då Stefan Löfven dyker upp i tv-rutan.

Hon tycker att han ser snäll ut.

 

Hedvig vet också vem Ulf Kristersson är.

Att han har tre söta döttrar och att han är bra duktig på simhopp.

Hon har också sett honom äta äpplepaj i sin trädgård tillsammans med Jenny och Steffo.

Också Ulf Kristersson ser snäll ut tycker Hedvig.

 

 Så vet hon vem Jimmie Åkesson är.

Han verkar inte så trevlig säger hon – ”Han ser ofta arg ut”.

Hon använder samma ord om Jimmie Åkesson som hon gör om Donald Trump.

Fast om den sistnämnda lägger hon till att det är bra tur att han bor i USA och inte i Sverige.

 

Ungefär där trodde jag att Hedvigs politiska kunskaper tog slut.
Varför jag trodde det vet jag egentligen inte. Hon tittar ju på nyheter med oss varje dag, är intresserad och kommenterar det mesta. Kanske fastnar hon inte alltid för samma saker som vi gör, men hennes iakttagelser är inte mindre viktiga för det. De kommer utifrån hennes världsbild och kräver sina svar.

 

Att de arbetar med valet i skolan vet vi. Jag tycker det är toppen.

En dag ska även Hedvig lägga sin röst på ett parti som strävar efter göra gott i världen, som strävar efter att inkludera och välkomna alla människor. Som vill hjälpa och inte stjälpa.

Då är det bra om hon har ett hum om vilka partier som vill henne väl.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 ❤️