… lite piano ett tag…

Punkt.

 

Jag har en nyfunnen vän. Lyckliga jag.

En klok vän som jag nyss lärt känna. En kollega.

Vi är lite same-same tror jag. Fast vi inte känner varandra så väl ännu. Likadana tankar. Samma mål på något vis.

 

Min nya vän pratade med mig om de låsningar vi ser hos Hedvig. Hon kan en del – för att hon är så livskris – och känner någon som kan ännu mer. Vi pratade om när låsningarna började och hon gav mig tankar kring vad som kan spela in i dessa.

 

Det är mycket nu.

Så kan man sammanfatta det.

Det har varit mycket i lilla H:s liv ett bra tag.

Ganska precis sedan i höstas.

I höstas började låsningarna.

 

Det är många omställningar, yttre men också inre.

Vän av listor som jag är – skriver spaltmeter – skrev jag en lista. En lista på yttre faktorer men också tänkbara och anade inre faktorer. Det blev så tydligt.

Det är mycket nu.

 

Så nu hejdar vi tempot. Chillar mer.

Lyssnar av oss själva – allihop – lite mer och gör helt enkelt lite mer som var och en vill. Försöker nå en lite mer kravlös tillvaro. Små saker pratar vi nu, inget stort och svårt. Vi ska bara försöka fånga upp oss själva lite.