… i skolbänken…

Elev.

 

Jo, jag har nog varit elev idag.

Jag har varit med Hedvig i skolan och oj, vad jag lär mig varje gång jag är där.

En dag varje termin brukar jag ta en kontaktdag och vara med hela skoldagen och det är alltid fantastiska dagar. Framförallt är det så härligt att se Hedvig i en kontext jag inte är van vid. Hon är ledaren och jag följer efter. Hon visar och jag gör som hon säger. Hon instruerar och jag rättar mig. Ungefär så. Eller precis så.

 

Samling med Hedvig som samlingsvärd dagen till ära.

Under samlingen går man igenom vilka som är på plats och vilka som inte är det, vilken dag och datum det är, hur vädret är just idag och vad dagen har att erbjuda i form av arbete, raster med mera.

 

Hedvig och hennes klasskamrater har fått välja varsitt djur att forska om och Hedvig har valt vithajen. En mindmap skulle göras, bilder googlas och sparas ner, fakta googlas från tillförlitliga källor och därefter skulle en bok i Book Creator skapas. Imponerad. Det är precis vad jag är. Imponerad.

 

Förutom att jag lärt mig att vithajen har 300 tänder, är den tredje största hajen vi har och att den främst lever i vattnen utanför Sydafrika, Australien och USA, har jag också lärt mig att det är den hajen som har flest människoliv på sitt samvete. Men så är människan dess största fiende vilket blev motsägelsefullt och grund för diskussion. Jag älskar dessa diskussioner med kloka, enkla och raka slutsatser. Med punkt efteråt.

Punkt.

 

Jag har också haft träslöjd där jag fick ett förkläde på mig för att sedan iaktta när Hedvig målade sin utsågade världsdel – Afrika. Efter att googlat kartbilder målade hon grönt där det finns mycket växtlighet och senapsgult där det finns mycket savann.

 

Skolmatsalen, som inte ändrat sig massor sedan jag var liten, var högljudd och bullrig och skramlig men bjöd på god mat med en spännande salladsbuffé jag önskar att jag själv tog mig tid att göra. Ni vet en sådan där det inte bara finns isbergssallad, tomater och gurka utan all möjlig blandning av nyttigheter. Jag minns inte skolmaten på det vis jag upplever den idag. Jag minns den som… inte god… alls. 

 

Armgång är inte min starka sida men jag har gjort tappra försök att imponera på Hedvig och hennes kompisar. På rast nummer två ville Hedvig inte att jag ens skulle försöka mer med armgången. Istället spelade vi tennis i sommarsolen och sommarvärmen. 

 

Jag har deltagit i klassråd, diskuterat vårmarknad, skolutflykt, specialvarv och andra viktiga kommande grejer.

Varje sekund av dagen har varit lärorik, rolig, mallig och nyttig. Jag tycker att jag hör så mycket ledsamheter kring många särskolor runt om i landet. Skräckhistorier. Jag hör det från föräldrar vars sanning jag inte för en sekund betvivlar och jag är så innerligt glad att vi har de fina pedagoger och all annan övrig underbar personal som arbetar på Hedvigs skola. De är engagerade, ingenting är omöjligt, de är flexibla, de tar sig an uppgifter jag ibland undrar hur det ska gå – men det går! Det går för att viljan finns, för att förmågan finns och för att de alla tycks arbeta för att varje barn ska nå så långt det bara går.

Hedvigs skola är en lärskola mer än en särskola.

 

När skoldagen var slut köpte vi varsin glass, lilla H och jag.

Som pricken över i:et på den perfekta dagen.

 

 

 

 

♥