… rakt upp och ner…

Funderar.

 

Funderar gör hon mest hela tiden.

Kanske finns det i generna – hon har en mamma som pappan tror kommer grubbla ihjäl sig en vacker dag – eller så beror funderandet på tonårshormoner. Eller både och eller ingetdera. Jag vet inte. Jag vet att hon funderar. Mycket och ofta.

 

Inte alltid funderar hon på allvarliga saker. Eller ens stora.

Funderingarna kan var små. Pyttesmå rentav. Men ändå funderingar som kräver sina svar.

 

Inte alltid kan vi ge svar.

Men alltid kan vi tänka till och resonera om saken.

 

Ibland har hon svaren inom sig själv och vi häpnar över hennes klokskap.

Ibland har någon av oss andra svaren och lyckas förmedla dem på ett begripligt sätt.

Ibland har ingen av oss svaren och vi hamnar alla i fundersamhet.

 

Då kan det hända att mamman efter någon timme eller någon dag kommit fram till någon variant av slutsats som hon då vill ta upp med lilla H. Nästan alltid händer det då att lilla H själv har släppt ”hela alltet” och inte ens är intresserad av de eventuella svaren mamman kommit på. Lika snopet känns det varje gång. Och lika avis känner jag mig varje gång. Så befriande om jag var mer som hon. Som funderar på det som är här och nu, men som snabbt släpper de envisa funderingarna för att låta något nytt och förhoppningsvis roligare ta plats.