… en underbar semester…

Avkopplande.

 

Semestern är inte slut, men jag syftar på Spanienvistelsen.

Som lilla H också uppskattade. Om än inte alla dagarna.

Efter en vecka ville hon hem.

 

Vi har sett det förut. Att hon längtar hem.

Hem till sitt älskade soffhörn, till grannbarnen, till syskonen, till vardagen och ja, hem helt enkelt.

De två sista dagarna i Spanien blommade hon upp. Lade det sura, ilskna åt sidan relativt mycket. Hon var så glad och sprallig för att vi snart skulle hem. Hon laddade för ytterligare besök på den indiska restaurangen som blev en för henne nyupptäckt favvomatkultur. Indiskt i Spanien, jag vet, men ändå. Hon köpte presenter till grannbarnen, kramade om servitören på en annan restaurang som hon blivit så förtjust i och så vidare.

Hon blommade upp helt enkelt.

 

Oj, som hon kramades och lekte då vi kom hem, trots att det var sen kväll.

Och Ludde som var hemma igen efter tre månader i Afrika. Lycka och kärlek.

Och oj, vad hon gonade ner sig i sitt eget soffhörn.

Lycklig och tillfreds.

Hemma.

 

Kväll nummer två sitter hon uppkrupen i soffan på altanen med ett glas jordgubbssaft i handen.

Hon är nöjd, glad, tillfreds, lycklig och som sagt, hemma. Hon höjer sitt glas i luften och utbrister:

 

 

 

 

 

Vi kunde inte annat än gapskratta och vi vet också att andemeningen inte är ordagrann, mer ett uttryck för att hon tycker det är otroligt skönt att vara hemma igen, hur roligt det än var med sol, salta bad, poolbad, restauranger och shopping. Borta bra men hemma bäst.