…som är tänkta att se ut som hjärtan…

Till alla hjärtans dag.

 

Det är väl ändå tanken som räknas?

För i ärlighetens namn ser de mer ut som grodor med enorma ögon och en enorm glad mun. Men ändå.

De blev himmelskt goda i alla fall. Fyllda med massor av smör och kärlek.

 

Det är en dag då lilla H velat sälja sin mamma för hundratusen kronor och för pengarna har hon tänkt leva loppan och definitivt inte alls köpa sig en ny mamma i alla fall. Det är också en dag där mamman emellanåt funderat på varför i all sin da´r hon och den lilla ska vara lediga tillsammans när irritationen ligger så nära inpå hela dagen. Som tur är, och som alltid med Hedvig, ligger alla de andra känslorna också nära inpå. De fina känslorna.

 

Som när vi börjar dagen med en mugg kaffe och en mugg mjölk tillsammans i sängen. Snälla och rara båda två. Och som när korken till apelsinjuicen plötsligt är spårlöst borta och Hedvig inte har en blekaste aning om var hon lagt den då hon hällde upp ett glas juice.  Och som när vi tittar på Anki & Pytte 4, Anki & Pytte 2 och Anki & Pytte 1 – i nämnd ordning – samtidigt som vi äter frukost och strax därefter bakar bullar. Då är de fina, glada, kärleksfulla och snälla känslorna nära och vi är båda glada, trivsamma och lite måndagslyckliga tillsammans. 

 

In emellan alla trevligheter smyger sig otrevligheterna.

Dem som mamman för det mesta klarar av att hantera. Antingen genom att ignorera eller genom att pedagogiskt resonera. Men inte alla dagar hanterar hon dem. Otrevligheterna. Idag hanterade hon dem inte minsann.

En otrevlighet, två otrevligheter, tre otrevligheter… så håller det på.

Till slut exploderar mamman.

 

Och det efter en härlig fika på altanen utanför sjöboden, med nybakta bullar och en sol som värmde kinden.

Mamman får nog. Blir arg. Kanske lite för arg egentligen. Rasande arg. Så blir det när det byggs på och byggs på.

När man vet att lilla H förstår och också vet att hon högaktningsfullt struntar helt och totalt i mammans tillsägelser.  Mamman blir för arg. Den lilla blir utom sig. 

 

Tårar trillar på oss båda och vi undrar varför det går så långt innan otrevligheterna tar slut.

Mamman känner sig som världens sämsta, och säkert och dessvärre gör den lilla det också.

Då får vi kramas, torka tårar och snor, säga förlåt och bedyra vår kärlek till varandra.

Vi får ta en bulle till och sedan åka lite hoverboard för att hitta skrattet och fnisset igen.

Det är hon världsbäst på, lilla H. Att hitta skrattet igen.

 

 

 

 

♥