… och firar fina Ebba…

22 år.

 

22 år i detta nu. 11:43.

Som alla andra mammor minns jag dagen som om den vore igår.

Liten, svarthårig och med pliriga små ögon och långa smala fingrar låg hon där på mitt bröst.

Det där med att försjunka i sitt nyfödda barns ögon för allra, allra första gången… Inte mycket slår det.

 

Tänk om jag då, den dagen, vetat att hon skulle fira sin 22-årsdag i Tanzania. Tillsammans med hennes andra stora, fina och alldeles underbara familj bestående av 21 barn, ett antal mammor och några hängivna volontärer. Jag hade nog inte kunnat föreställa mig det.

 

Som alla andra föräldrar är jag också omättligt stolt över mina barn.

Inte en gång har jag känt att falsk blygsamhet varit aktuell när det kommer till just mina tre små hjärtan.

Det är en förälders rätt att vara så där galet stolt och mallig över sina barn. Tycker jag.

 

Jag är så glad och stolt över att hon följer sitt hjärta som sedan ett knappt år tillbaka har Afrika i sig.

Afrika i allmänhet och Tanzania i synnerhet. Jag är så glad och stolt över att hennes hjärta har plats för så många. Och en alldeles särskild plats för dem som behöver det mest.

 

Lilla fina, lojala, älskvärda Ebba som alltid vill andra väl.

Som alltid stått upp för dem som allra mest behöver det.

Som alltid sätter sig själv åt sidan till förmån för någon annan.

Vi är många som älskar dig!

 

Idag ordnar du födelsedagsfest för alla dina barn.

Säkert en fest med sång, musik, dans, läsk, frukt och pussar och kramar.

Säkert en fest när den är som bäst.

 

Du öppnar ett paket vi skickat med. Eller två.

Ett paket fyllt med smågodis. Ett annat med mormors kakor.

Här hemma hissar vi flaggan, äter tårta och hurrar för dig.

Dig som vi längtar så efter, dig som vi gläds så med.

 

Vi hurrar för dig Ebba, för att du fyller år och för att du är den du är.

 

 

 

 

♥