Nyårsafton…
… närmar sig…
Och rädslan.
Den stora rädslan och skräcken för raketer.
År efter år. Rädsla, skräck och oro som är svår att beskriva. Magont, nervositet, neddragna rullgardiner, löften om att i alla fall vi inte ska smälla smällare eller skjuta iväg fyrverkerier.
Inget hjälper.
I morse bad hon.
Familjens lilla kyrkliga stod mitt på kyrkfolket och bad.
Till Gud.
– Käre Gud!
Gör så att inga raketer smälls.
Alls. På nyårsafton.
Åh vad jag önskar att inga raketer fanns…
❤️
… alls…
Asså hjärtat svämmar över, hon är ljuvlig….<3
Håller med, ett fruktansvärt onödigt påhitt som skrämmer djur och många människor…
Ja, så himla onödigt. Och tänk så gott alla dessa pengar kunde göra någon annanstans på jorden…
Usch vad jobbigt att behöva vara så rädd! Här i min lilla stad har kommunen bestämt att de inte ska ha fyrverkeri vid tolvslaget, istället ska de visa en lasershow. Ett steg i rätt riktning tycker jag, men det allra bästa vore att allt vad fyrverkerier förbjöds..
Åh fy, vad jobbigt att vara så rädd! Mina barn tycker inte heller om raketer men det är inte på den nivån som du beskriver i ditt inlägg. Det låter verkligen hemskt. Kram!
Åh, vad jobbigt att behöva vara så rädd! <3
Skulle det kunna hjälpa att vänja sig lite genom att titta på film (kanske utan ljud) på fyrverkerier eller är det även blixtrandet som är läskigt?
Hedvig är vän av hörselkåpor och hörlurar – men inte på nyårsafton! Då vill hon ha stenkoll på vad som händer och kan inte vare sig lura sig själv eller lugna sig själv med hörlurar etc.. Det är Bode ljud och ljus som är skrämmande.