Rörd till tårar…
… den gångna helgen…
Igen.
Lilla hjärtat har konfirmerat sig.
Tidigt tycker några, själv har hon längtat efter dagen i många år.
Ny klänning, nya skor.
Frisyrplanering och sminkidéer.
Nervositet och pirrighet blandat med glädje och stolthet.
Så det där med att bära korset.
– Ja´var så nervös att benen hoppade mamma!
Ja´ trodde inte ja´ skulle kunna gå…
Så sade hon.
Av det märkte vi inget.
Hon skred in i kyrkan, stolt bärandes på korset, ivrigt sökande efter nära och käras trygga ansikten. Vinkandes då hon såg någon av alla som kkommit för att se och uppleva just Hedvigs konfirmation.
Stort.
Stort.
I kyrkan har Hedvig funnit sitt sammanhang. I kyrkan trivs hon.
Hon är fascinerad av Gud och av Jesus. Av den bibliska historien.
Jag anar var vi kommer att hänga framöver…
Hon trallar:
Jesus älskar alla barnen…
❤️
… alla barnen på vår jord…
Vad fint! Varma grattisar till Hedvig! Ella har samma framför sig i sommar. En milstolpe! Kram!
Tack å´ Hedvigs vägnar ;)Åh, vad mysigt för Ella! Ska hon på läger? Längtar hon?
Kram
Stort och hjärtligt grattis till nyblivna konfirmanden! 💖
Lilla H har blivit stor! Nästan i allafall 😉😉
Tackar :)Alldeles lagom stor tänker jag, så där som varje ålder ändå är <3