… består i mångt och mycket av funderingar…
Tänker jag.

Vissa funderar mindre, andra mer.
Jag tillhör dem som funderar mycket. Grubblar.
På gott och på ont. På stort som på smått.

Lilla H funderar också mycket.
Kloka funderingar, djupa funderingar och mindre djupa funderingar.
Det är en ynnest att få ta del av hennes tankar kring livet, kring skola, familj, vänner, framtid och annat som hör livet till. Ibland utbrister hon ”Ahaaaaa, då vet ja´….” när någon av oss förklarar något för henne. Lika ofta säger  hon ”Nej. Så är de´ I.N.T.E. De´ är så här förstår du….” och dessa ord följs av ofta logiska, enkla och bra förklaringar till varför hon uppfattar saken som hon gör.

Hon är härlig.

Ingen sak är för liten att klura över.
Men ingen sak är heller tillräckligt stor för att ta över hennes tankar.
Avundsvärt kan jag tycka.

Hennes mycket bestämda tyckande och ”åsiktande” kan också reta gallfeber på oss andra. Absolut.
Som när hon blir skogstokig på den av oss som råkar hosta. Hedvig ”älskar inte” när någon hostar och låter gärna högljudda suckar ackompanjeras av rejäla svordomssalvor. ”Åhhhh, du är så himla joooooobbiiiiiiii´” låter hon den hostande veta. Detta trots att vi förklarar att man inte kan hjälpa om man hostar och att det faktiskt är värst och jobbigast för den hostande familjemedlemmen och inte för övriga. Men nej. Hon står inte ut och blir arg. Punkt.

Eller som igår kväll.
Vi läser saga och jag råkar nysa.

– Mäh! Sluta!

– Fast det kan jag ju inte rå för…

 

– Sluta nys sa ja´!

– Sluta vara så otrevlig.

 

 

 

 

 

♥