… anledning jag ska lära mig yoga…

Är det för lilla H.

 

Jag vet. Man ska lära sig för sin egen skull.

Men när jag hittills i mitt liv inte har lyckats lära mig att uppskatta yoga, så undrar man ju.

Är det ens någon idé?! Det kan ju inte vara för alla. 

 

Även om flöden i sociala medier får det att verka som att yoga är det enda rätta.

För alla. Själv blir jag otroligt stressad av dessa in- och utandningar.

Stressad av det lugna tempot. Galet. 

Och det lite andliga på det.

 

MEN, jag vill också hitta mitt inre lugn.

Jag vill också andas lugnt, eller andas överhuvudtaget i vardagsstressen.

Men yoga… Alltså, jag har inte blivit fast.

Även om jag tror att det kanske skulle vara bra.

 

Men så är det den här lilla livsnjutaren vi har.

Hon som gärna och ofta ägnar sig åt livsmys.

Livsmys i stort och i smått.

Mest i smått.

 

Jag vill vara som hon.

Åh, vad jag önskar att jag vore som hon.

 

Som igår då vi checkade in på ett hotell och det första hon gör är att fråga efter sin säng.

Med ett förtjust skutt hoppar hon upp i den, installerar sig med alla sina viktiga saker så som iPad, iPhone, lurar, Woody, filt och delfin. Installerar sig, kan inte sluta le och småskratta. Tänder lampan, gottar ner sig och intar en yogapose. En pose jag inte hinner fånga på bild för att hon är så upptagen av att vara överallt och upp och ner och hit och dit, men framför allt här och nu.

 

 

 

 

 

♥