… var pirrig, glad, nervös och orolig imorse.

Och mallig.

 

Herre Gud vad hon var mallig. Mitt i allt.

Med ny Barcatröja som matchade gipset skulle hon äntligen få gå till skolan.

Noga med att medicinburken var med. Noga med att en handduk att lägga över gipset vid lunchen var med.

Det vore lite katastrofartat om nu det coola Barcagipset skulle kladdas ner av mjölk, sås eller liknande.

 

Röntgenbilderna var också med. Så klart.

Både bilden på den brutna armen och bilden på den lagade armen.

Den med de otroooooligt långa och grova titanspikarna i.

 

Ett sms från fröken talar om att allt går lysande.

Att lilla H stolt har visat bilder, gips och bandage för alla intresserade.

Puh…

 

En ännu gladare liten H än den som åkte i morse kom hem.

Det formligen bubblade ur hennes söta lilla mun.

Alla hade undrat, alla hade tyckt synd om, alla ville se, alla ville höra och alla ville hjälpa.

Bäst av allt var ändå att klasskompisarna gjort en affisch till Hedvig.

 

 

Så stod det på affischen.

Det berättar lilla H och hennes vackra bruna ögon glittrar som aldrig förr.