När man trotsar rädslan…
… och låter lusten vinna…
Trots gips.
Då åker man till seglarskolan, tar på sig flytväst och utanpå den mammans jacka så att gipset inte kan bli blött.
Man säger ”Hej! Nu är ja’ här!” och ber att få vara med och segla – fast i gummibåten.
Så ”seglar” man i gummibåten i kvällssolen. I en och en halv timme ”seglar” man, tillsammans med instruktör Hampus som också ser till att de har en sångstund där de åker tillsammans på havet.
På bryggan sitter mamman.
Först lite orolig, sedan glad och lycklig.
Sedan lite orolig igen när båten närmar sig bryggan. Mamman ropar åt den lilla att vänta tills mamman kan ta emot. Den lilla ropar ”Ja’ kan sssccchhhääälv!!!” och skuttar iland. Lätt som en plätt.
Lycklig stod hon på bryggan.
Lyckliga åkte mamman och den lilla hem…
❤️
Tänk vad mycket man kan med gips ändå…
Man kan göra det mesta med gips, min syster var på ett vattenland med armen i gips, inplastad med lager av plastpåsar fasttejpade med silvertejp…! Man kan ju inte missa roliga saker bara för att man har gips! =D