Det finns en flicka…
… som gjorde mig mer glad än hon anar…
Idag.
Flickan heter Amanda.
Hon är tre år äldre än lilla H och de har känt varandra i snart elva år.
De har gått i samma klass under några år, men nu går Amanda i 7-9 medan Hedvig går i 4-6.
Men så gör skolan så mycket tillsammans med alla klasser. Så att ingen tappar kontakten. Så att alla fortsätter att känna alla. Med det följer inte bara ett stort kontaktnät för barnen, med det följer också en respekt för varandra som individer. Pedagogerna är lyhörda och fina och suveräna. Tycker jag.
Hedvig och Amanda har alltid tyckt om varandra.
Utan att för den sakens skull varit bästisar. De har inte ens alltid valt att leka tillsammans.
Jag är inte helt säker på att Amanda tycker det är så himla kul att Hedvig jämt, jämt vill spela fotboll.
Och dessutom är ju Hedvig bra mycket yngre än Amanda och är nog inte riktigt alltid inne på att göra stora-tjejs-grejer och så. Men de är fina mot varandra. De tycker om varandra.
Så kom jag till fritids idag. Kvart över fyra som bestämt.
Den lilla loppan spelade Fia med knuff tillsammans med sina kompisar.
Bredvid sig hade hon en fantastiskt fin liten tavla. Hon släppte den inte.
– Titta mamma! Ja´ har fått den av Amanda!
Hon har gjort den till mig!
Frågande tittade jag på Amanda som sken som en sol.
Hon berättade att hon gjort den på fritidsgården till Hedvig.
– Vi hade tema kärlek så då gjorde jag den till Hedvig.
Och visst andades hela tavlan kärlek.
En fotbollsplan, två mål, en fotboll och tre Barcaspelare.
Det kunde inte vara mer kärlek…
♥
Vänner, det är det bästa…