Dricker morgonkaffe och.,.
… summerar gårdagen som fantastisk…
Student.
Tänk att min lilla Ludde Lurv blivit så stor. En fantastisk, klok, vacker ung man. Han som hette lillebror i tre veckor då han föddes – för att vi hade svårt att enas om namn. Han fick heta Ludvig som är det vackraste pojknamn jag vet. Igår fann jag mig tänka på honom som just lillebror mest hela dagen.
En dag fylld av skratt och tårar. Glädjetårar, men också lite ledsamma tårar. En epok är slut. En ny tar vid. Även klasskamrater man inte riktigt kommit överens med betyder en dag som denna mycket.
Mina tårar – ren stolthet!
Tårögd skickade jag iväg min vackra lilla son till champagnefrukost vid sexsnåret på morgonen. Stolt. Som sagt.
Ännu stoltare, så där så att man tror man ska spricka, när jag några timmar senare lyssnade till det studenttal han blivit ombedd att hålla för hela skolan. Jag kan inte tänka mig en bättre talare. Och ja, jag grät. Igen.
Lillebror…
Klokt, okonstlat, personligt, rörande och berörande skickade han med både sig själv och hela skolan något slags sunt förhållningssätt för framtiden. Ett förhållningssätt där man ska vara god, tro på sig själv och jobba med att bryta sina egna negativa beteendemönster.
Lillebror…
Så fylls hela hemmet av släkt, vänner, flickvän med familj och det var… UNDERBART!
Igen.
Skratt och tårar.
Ungdomar som hjälper till, som skrattar, skojar, pratar, skålar och bara finns till. För Ludvig. Precis så ljuvliga som bara ungdomar är. En ynnest att få vara en del av det.
Så älskad storasysters ord till älskad lillebror…. Liksom… De där två…
I vått och torrt. Fast de ryker ihop så det visslar om det emellanåt. Fast de går varandra på nerverna. Emellanåt.
Det är ändå de två.
Storasyster och lillebror.
Mina tårar strömmade.
Ett försök till några osentimentala ord från den rörda mamman till sin högt älskade som. Osentimentala just för att hålla tårarna borta. Det gick väl sådär.
Det ligger sanning i Ludvigs ord när jag klingade i glaset:
– Lycka till mamma! Du kan ju börja gråta när du berättar vad vi åt till middag igår…
Så är det.
Så, lilla Ludde Lurv.
Allt jag säger till dig är av bästa välvilja. Allt jag gör för – och som du kanske ibland uppfattar som emot – dig, gör jag för att jag vill dig väl. Tro aldrig annat.
Vad du än gör i livet, hur du än väljer att leva ditt liv och oavsett vilka val du kommer att göra så finns jag för dig.
Verkligen. Alltid.
Min kärlek till dig och dina systrar är villkorslös och evig. Det hoppas och tror jag att du vet.
Jag vill att du ska leva ditt liv som du vill. Då blir det bra, livet. Och jag vill att ditt liv ska vara bra. Bäst.
Jag älskar dig mitt hjärta…
Detta sade jag inte igår.
Jo, lite små ord viskandes i hans öra då och då. Inte inför alla. Då hade jag fulgråtit. Förmodligen. Säkert.
Lycklig…
♥
Stolt…